Jennys Värld

Min vän Linda har beordrat mig att uppdatera min blogg lite =)

Mitt liv just nu är en bergochdalbana. Ibland mår jag toppen, och tycker att livet är ok, men så kommer mina svarta dagar då jag ligger i soffan å stirrar upp i taket och fösöker finna en mening med att leva.
Har känt mej som ensamast i världen många gånger och har ofta tänkt att jag aldrig kommer att bli lycklig igen.

I onsdags kom jag hem och fann ett kuvert innanför dörren. "jaha, tänkte jag, ännu en inbjudan till ett dop eller ett bröllop till folk som lever lyckligt och mår bra" (en aning bitter jag vet)
Öppnade kuvertet och fann ett valentinkort från min vän Linda. Jag blev otroligt rörd och höll på att börja tjura(igen) mest för att det faktiskt finns folk som tycker om och bryr sej om mej. Vad har jag att klaga på då?

Detta inlägg är egentligen en hyllning till min underbara vän. Hon hör ofta av sej bara för att önska mej en trevlig dag, ge mej en sms kram eller bara för att höra hur jag mår. Linda, även om jag inte alltid skriver tillbaka (ofta har jag en av mina svarta dagar då) ska du veta att jag är otroligt tacksam för all tid och energi du lägger ner på mej, fast du har ett eget liv.
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur mycket du betyder för mej. Har svårt att säga det då jag har blivit en aning kall mot allt vad känslor heter. Men att skriva är lättare.

Så tack Linda för att du har bevisat för mej att det finns vänner som du.