Jennys Värld

Jag har till 90% bestämt mej. Jag flyr. Tillbaka till min hemstad. Jag har inget kvar här som jag inte kan skaffa där. Jag orkar inte bo kvar här med alla minnen som plågar mej dagligen.

Jag ska börja om och jag ska göra det snart


Jag orkar inte mer. När folk frågar vad jag ser mej själv om tio år svarar jag: Jag hoppas att jag lever om tio år, jag hoppas att jag lever om fem år.

Jag skiter i allt

Det är faktiskt så illa. Jag kan inte komma över honom. Han va här igår, vi kollade på film och pratde. Jag sa som det va, jag tycker fortfarande alldeles för mycket om honom. Han reagerade knappt.

Jag har nog gjort bort mej för all framtid. Jag kommer aldrig att få honom tillbaka. Och det gör så ont att inse det.
Varför va jag så dum som inte kämpade????

Jag kommer aldrig kunna gå vidare