Jennys Värld

Ja kan inte förklara mitt dåliga humör på något annat sätt.
Jag är arg, irriterad, trött, less
BLA BLA BLA!!!!!


Ikväll ska jag umgås me det finaste jag har.
Emmha =) (såklart, vem annars)

Så nu sitter ja å väntar på bussen.
Ja önskar sååååå att jag hade en bil.
Kände mej som världens mest ensamma lilla tös igår.
Ja kan ju inte ta mej nånstans utan att planera en massa.
Om jag skulle vilja åka in till södertälje bara för nån timme för en fika me nån (emmha) så ska det väntas på bussar, det ska passas tider
BLA BLA BLA

Nä, om jag hade haft råd hade ja köpt bil på en gång, men så ska det sparas en massa först.
Tålamod, hur va det nu??
Precis, obefintligt.
Jag vill ha en bil NU!


Nu ska ja föna håret....

Inom mej finns en tomhet.
Det saknas nåt i mitt liv, eller kanske någon.

Jag vill uppleva kärlek å lycka, absolut.
Men så fort det börjar bli seriöst känner jag mej instängd å obehaglig till mods.
JA har hela tiden trott att det är de ja träffat som det har varit fel på, att alla män e svin som aldrig kan bestämma sej.
När jag tänker efter e det ju jag som aldrig kan bestämma mej.

Jag både vill å inte vill, då är det väl bäst att låta bli?

Kom hem från jobbet i lördags.
Emmha hade varit å hämtat nycklarna å strängt förbjudit mej att komma hem innan 21.15
När ja sen klev innanför dörren står hon i hallen me ett jätte leende å välkomnar mej hem =)
I vardagsarummet hade hon dukat upp me vin, räkor, kräftor, morotsstavar mm
Vem behöver en pojkvän när man har Emmha?
Alla borde ha en Emmha.

Vi hade jätte mysigt hela kvällen.
Sen kom sockersöta Anne å häslade på.
Vinet tog slut å vi beslutade oss för att åka ner på stan.
Svängde våra lurviga på stanleys nån timme sen va det eftersfest hos grannen som gällde.

Dagen efter va det bara att gå upp å jobba, å fy va ja inte va mitt bästa jag då =)
Men det gick å framåt kvällen va bakfyllan ett minne blott.
Nu blir det ett par lugna helger dock.
Måsta spara pengar till kryssningen =)

Tack Emmha (och Anne) för en kalas lördag.

Emmha min älskade vän, ja hoppas att ja nån gång kommer kunna gottgöra dej för att ja va en så dålig kompis sist.
Ja hoppas att du förstår och känner mej så pass väl att du inser hur mycket ja skäms.
Om ja hade kunnat få det ogjort....

Ja älskar dej av hela mitt hjärta

Sitter å väntar på att Lasse ska komma, vilken tid det tar =)
Tror ja kryper ner under täcket ett tag, det är så kallt här...

Kvällen hos mamma igår va jätte mysig.
Vi åt pizza och kollade på film.
Ja somnade dock innan filmen va slut.
Vaknade mitt i natten av att mamma snarkade så förbaskat.
Ja försökte mej på å kasta en kudde på henne för att hon skulle sluta, men den hamnade på soffan så ja fick hasa mej upp å gå bort å ruska lite på henne =)

Skickade ett mess till HONOM igår, med en enkel fråga bara, va han hade för sej.
Inget svar, å har inte hört nåt idag heller.
Ja struntar i det där nu.
Det kommer ändå aldrig bli han å jag så varför ödsla tid å energi?


Ikväll blir det utgång med Emmha.
Vi ska hem till mamma en sväng först å dricka lite vin å umgås.
Och eftersom min sömn stördes med besked igår så ska ja ta en liten tupplur nu =)

Ja å Emmha har skapat en ny tradition.
"Spontanöla" på torsdagar.
Mmm ja vet det e inte spontanöla om man har bestämt att det ska inträffa varje torsdag, men det började så =)
Så nu väntar ja på att Erica ska komma å hämta mej.
Kameran e laddad, håret fönat å ja e redo för en torsdag i Emmhas sällskap =)

Vaknade 05.00 av att Svea fick tokspel.
Kunde inte somna om, så nu sitter ja här å börjar bli trött igen =)
Men ska snart gå till jobbet.

Emmha, gullet, jag e inte deppig.
Bara less.
Less på att saker inte blir som jag vill.
Jag är lite trött på alla dessa motgångar som hela tiden trasslar till min tillvaro.
Bara ja kommer över detta hinder så kommer jag vara mitt vanliga jag igen.
Det lovar jag.
Jag mår fint...
Ja har bara en del att tänka på.

Visst är det konstigt hur man kan bestämma vissa saker, å va stenhård på att det man bestämt ska efterlevas.
Sen kan det man bestämt vara som bortblåst på bara nån sekund, av flera olika anledningar.
Varför lurar man sej själv på detta vis?
Är det för att man ska känna sej bättre vid en tidpunkt då allt känns för jävligt?
Äh, jag vet inte

Ja vet bara att jag bestämmer mej för en massa saker hela tiden, men jag håller dom aldrig.
Konstigt...

Garderober och lådor är nu utrensade.
Hade nog kunnat kasta mer, men jag har sån seperationsångest.
För det KAN ju hända att jag nån gång vill använda dom där skorna som jag inte har använt på ett år, för dom passar så bra till dom där byxorna som jag inte har använt på två år.
Konstigare saker har ju hänt =)

En sopsäck blev det i alla fall.
Himla duktiga jag.
Tänkte skippa tvättstugan imorse igen, va så trött.
Men tog mitt förnuft till fånga =)
Så då tänkte jag att jag lika gärna kan passa på å städa inför helgen oxå.

Tycker det Emmha berättade för mej igår va jätte märkligt.
Hur kan man bli arg för en sån sak?
Människor e konstiga.
Å Anne, mitt lilla glitter, internet krånglade igår å sen orkade ja inte logga in igen =)
Men det vi pratade om... om hurvida man kan känna saker ibland, det tåls att funderas på, eller hur? =)

Mensvärk
Huvudvärk
Ledvärk
Värk, värk, värk
Överallt.....
Trassel i håret, jobbigt att kamma när det är trassligt, det gör ont oxå
Trassel i mitt inre
Trassel, trassel, trassel
Överallt....

Jag är så sjukt trött, min kropp lyder mej inte.
Bäddar ner mej under täcket, men kan inte sova.

Ser fram emot en kväll med mamma på fredag.
Hon ska bjuda på mat och vin

Söta lilla mamma
Hon ska få hjälpa mej att fatta beslut.
Mammor kan sånt, visst?

I min kropp har rastlösheten funnit sej till ro.
Den ligger där å gnager å gör min vardag till en mardröm.
Samtidigt som rastlösheten bor in sej, har tankar å funderingar tagit över mitt huvud.
Å tro mej kära ni, jag funderar på allt.....

Jag fick en kommentar i mitt förra inlägg om att det jag söker kanske finns precis framför mej.
Hur kommer det sej at jag inte ser det då?

Beslut ska fattas.
Det som skrämmer mej är att jag förmodligen kommer fatta fel beslut.
Jag brukar göra det.
Sen ångrar jag mej, faller in i depression (åhhh.. det gör jag så lätt....)

Tro nu inte att jag har slutat vara positiv, nej då, det är bara det att jag är förvirrad av många olika orsaker.
Jag vill så mycket.
Ha kakan och äta upp den, nån som känner igen det uttrycket?

Mitt stressade inre gör att jag inte kan sova ordenligt, vaknar ofta.
Min stressade kropp får ingen ro, min hjärna jobbar på högvarv dygnet runt.
Om jag bara fick sova ut nångång, slippa vakna med huvudvärk.
Slippa fundera
Slippa analysera
Slippa tänka......

...klara av det ja har planerat för mitt liv?
Jag har nämligen stora planer  men vägen dit är sjukt lång....
Men jag vill ju så gärna.

Idag fick jag en känsla av hopplöshet å ensamhet.
Tankar på att flytta dyker upp med jämna mellanrum.
Till Kalmar då naturligvis.
Men så tänker jag att det kommer bli likadant där.

Ensamheten kommer finna mej även om jag flyttar till Kalmar.

Det finns så måmga saker i mitt liv som jag önskar vore ogjort.
Beslut som har påverkat mitt liv, å som gör att jag befinner mej där jag är idag.

Nånting som jag saknar är tålamod. Om jag bara hade haft det hade kanske mitt liv sett annorlunda ut.
Vissa gånger har jag gett upp för lätt, tagit den enkla vägen.
Ibland kan jag ångra det.

Jag försöker verkligen hitta positiva saker i min tillvaro, och jag ska inte säga att allt e dåligt.
Men jag saknar vissa saker i mitt liv.

Jag borde sluta fundera så mycket. Ta dagen lite mer som den kommer å tänka som så att allt kommer att lösa sig tillslut. Men jag e så otålig.
Jag ska ta en promenad å rensa skallen lite....

Fick äntligen tag på Sanna.
Hon låter så lycklig =)
Å så hör man den lilla i bakgrunden......
Nä, nu får ja lägga av.
Men jag kan inte hjälpa att jag ibland undrar hur det skulle kännas, att få hålla sitt egna barn i famnen...
Att tillsammans med nån man älskar bestämma att "nu skaffar vi barn"

Men, det kommer jag aldrig att få uppleva så därför e det bara dumt att tänka på det....
dumma dumma Jenny.....

Hur som helst.
Missade tvättstugan idag.
Jag orkade bara inte kliva upp kl 0700 imorse på min lediga daf, så jag fick snällt boka om den till på onsdag (kl 0700 haha)
Börjar känna av halsen igen. Det onda försvann där ett tag, men har återigen intagit sin plats i min stackars hals.
Dessutom e ja täppt i näsan och öm i kroppen.


Nu e det 5 veckor kvar tills vi ska åka på kryssning ja å Emmha.
Försöker hitta nåt fint å ha på mej, men det finns inget som faller mej i smaken riktigt.

Lördagskvällen blev bättre än förväntat.
Hade planerat en hemma kväll framför tv:n men så blev det inte.
Åkte in till Södertälje istället, MYCKET trevligt =)
Vi får se hur det blir helt enkelt, tar en dag i taget =)

Försöker förgäves få tag på Sanna. Vill ju höra hur allt e nu när hon e nybliven mamma=)






Ja tycker han e sjukt söt, deras Alvin, påminner lite om ett penntroll, såna där man hade när man va liten =)

Igår fick jag en briljant ide'.
Skicka meddelande och säga att vi aldrig mer behöver höras..
Ja ok, ja va arg, men igår kändes det som en sjukt bra ide'.
Idag känns det sådär.
Men eftersomn jag inte har hört nåt från honom, så antar jag att det va det enda rätta.
Jag blir inte ens förvånad längre.
Jag e så van att det skiter sej, men ja kan inte hjälpa att ja e lite ledsen ändå.

Men det går över.
Synd, för han va en toppen kille......
men men,.... jag har sjukt ont i halsen och undra´r hur det ska gå å jobba i helgen. Ja kan knappt prata.
Men hellre att dom skickar hem mej än att jag ringer å sjukanmäler mej.
Envis som jag e så kommer jag säkert klara av hela dagen, bara ingen pratar me mej =)

Mina halsmandlar e som pingisbollar.
Varför går du inte till en läkare? undrar Emmha....
Nä, det är dyrt ochj ag kan tycka att dom ändå inte vet va dom pratar om.
Ja håller mej till vanliga huskurer =)
Vitaminer å vila =) 
Nu ska ja gå å jobba lite, å Emmha, satsa på Patric, han va sjukt söt =)

Mina känslor är återigen ett enda virrvarr i kroppen.
Jag hade lugnat ner mej en aning, men så hör han av sej och allt blir bara kaos.
Kanske mest för att han inte svarar på mina sms.
Att han hör av sej gör mej glad, och idag blev jag jätte glad. Men nu är jag där igen, när jag är så frustrerad för att jag inte får nåt svar så jag kommer förmodligen inte kunna sova inatt.....

Antingen ska vi höras eller så ska vi inte....
Svårare än så kan det väl inte vara?

Kan det vara så att han inte kan bestämma sej?
Jag vet i alla fall att jag inte vill ha det såhär.

Kom hem för en stund sen efter en uppfriskande promenad me Erica.
Tack lilla glitter för att du e så tålmodig.
Jag har fått gnälla av mej ordenligt, om ALLT.
Nu känns allt mycket bättre.



Nu e det dags för ett VARMT bad. Ja fryser så förbaskat.
Sen ska jag ha en hemma kväll med chips och bokläsning under täcket, kolla på Grey's Anatomy kl 21 och sen sova och oppas på att det onda i halsen försvinner

Födelsedagen e ordnad.
Det blir kryssning.
Emmha fixade den sista c hytten häromdagen.
KLart det hade varit skoj om fler hade kunnat följa me, men det finns inte plats.
Ja å Emmha kommer få sjukt kul.

Så nu blir det till att leta efter en fin klänning att ha på sej, för när man fyller år ska man ha klänning (ehhh???)


Jag har återhämtat mej en aning från mitt deppanfall.
Jag tänker som så, att de som inte samtycker till mitt val av liv behöver inte bry sej heller.
De borde istället vara glada för min skull, jag har ett fast jobb, jag planerar att utbilda mej vidare, jag har alla möjligheter i världen att bli vad jag vill.

Visst kan jag bli ledsen över att bli jämförd med S, men det här är mitt liv, och jag bestämmer själv hur jag vill att det ska vara.

På stan me Emmha idag. Efter en tur till mc donalds tyckte att vi borde njuta av det fina värdet vid vattnet.
Sagt å gjort.
Ja slår mej ner på en av bänkarna, men Emmha ser osäker ut.
"Sätt dej ner"
"ja gillar inte fåglar"
Motvilligt sätter hon ser ner.
En av måsarna har tagit sikte på oss, en rätt söt mås ( va det måsar förresten?)
"Åh titta vilken söt"
"Nä"
I nästa sekund gör måsen utfall mort Emmha som i ren panik flyr fältet.
Jag sitter lungt kvar, det va ju inte mej den va ute efter.
"Wiiiiiiiiii"
Måsen gör ett utfall även mot mej.
Då beslutar även jag att fly i panik

Ikväll blir det barhäng me Lasse. Har sett fram emot det hela dagen. Sen förmodar jag att det blir o'learys me Emmha efter det.

Nu ska ja gå å föna håret =)

...me en dammvippa inatt.
Svea har fått för sej att det är himla skoj att öppna städskåps dörren, peta ner dammvippan från kroken å bära den till sängen för att brotta ner den lite.
Så när ja kom hem inatt efter min å Emmhas trevliga kväll på stan kröp ja ner i sängen och slocknade direkt.
Imorse ringde mitt larm kl 0700 (tvättstuga)och jag känner nåt luddigt vid tårna.
Märkligt eftersom Svea va instängd i köket.
Lyfter på täcket, å va finner jag?
Sveas nerbrottade dammvippa.

Så inatt har jag delat säng me en dammvipps, det va rätt mysigt =)

Inatt blev jag "moster"
Sannas bebis bestämde sej för att det va dags att komma ut nu, och jag e väldans glad.
Ska ner på stan snart å köpa nåt till det nya lilla livet.

Ikväll ska jag hänga me Lasse. Det va evigheter sen vi sågs å ja saknar honom galet mycket emellanåt.
Men ikväll ska vi umgås och jag e så glad =)
Lasse e en människa som alltid finns där, även om det kan gå lång tid mellan gångerna vi ses, men jag vet att jag alltid kan ringa honom om jag skulle behöva nån att prata me. Han e underbar min vän =)

Nu ska klä på mej å gå å hämta tvätten, sen ner på stan.

Kan någon, snälla svara helt ärligt på min fråga?
Va gör jag för fel?
Det är inte första gången det händer.
Allt e finemang en vecka eller två sen ingenting.
Varför ens besvära sej me att ge mej förhoppningar om man ändå inte hade tänkt nåt?

Jag har verkligen försökt allt, men i slutändan är det ändå samma resultat.
Jag står ensam, sårad och undrande vad som gick fel den här gången.

Jag har accepterat att jag kommer att få leva ett liv i ensamhet men kom inte å rör runt i mitt ordnade liv så.
För jag är trots allt bara människa, och det sista som lämnar en människa är hoppet

Sitter å kollar jobb i Kalmar.
Min hemstad som jag både älskar å hatar.
Jag längtar tillbaka.
Jag kan sakna alla där så att det gör ont.
Förr eller senare kommer jag att flytta tillbaka, det är jag övertygad om, jag har egentligen inget som håller mej kvar här.

Besöket hos läkaren idag gick fint. Har haft lite dåligt blodvärde men nu är det på topp igen.
Fick tyvärr inte tag på Silly, vi skulle ju ha fikat idag hon å jag, men det får bli en annan dag.

Hur kan det komma sej att jag ALLTID har rätt?
Och hur kan det komma sej att jag aldrig lär mej?

Igår bestämde jag mej....