Jennys Värld

Fy fan för å flytta.
ALLA mina muskler värker och jag är extremt slutkörd.

Men det blir nog bra det här.
Pratade med min far igår.
"Jaha, då va man tillbaka på ruta ett igen då"
"Du kanske ska stanna där ett tag..."
Haha gullepappan =)

Dags att återgå till jobbet, 6:e dagen av 9.
Fy fasiken va ja e bra!

Imorgon gäller det.
Det kommer att bli stressigt och jag kommer förmodligen leva i ett kaos ett par dagar.
Men det roliga är att varje gång jag pratar med Elina blir jag hur lugn som helst.
Hon får vara mitt lugnande ett tag nu =)

Nu ska jag packa ihop det sista, tvätta klart och sen får vi se vart kvällen tar mej!

Jag har nog inte riktigt insett att jag faktiskt snart inte är sambo längre.
Förrens nu.

Jag vet hur det kommer bli.
Först kommer jag uppskatta ensamheten, lugnet som infinner sej när man kommer hem från jobbet.
Ingen att ta hänsyn till förutom katten.
Sen kommer den trista ensamheten komma.
När jag blir galet rastlös och ringer alla jag känner för att få lite sällskap.
Sen kommer den hopplösa ensamheten.
När det känns som att man är totalt övergiven av alla och inte har en enda vän.

Jag har liksom varit med förr, så jag vet.

Usch för detta....

Det är en jäkla cirkus runt mej nu.
Det packas, packas upp, packas igen och flytten står för dörren.
Det mesta är fixat och klart, men problemen hopar sej likförbannat.

Jag vet inte vad som är värst.
Att jag helt har tappat kontrollen eller att jag tydligen inte kan göra nåt åt saken.

Jag vill bara att allt det jobbiga ska vara över.
Jag behöver tid för mej själv för att kunna hantera allt detta jobbiga.
Jag måste få tiden att fundera på varför saker och ting blir som det blir.

Jag står med kartonger till knäna och ännu ett kraschat förhållande bakom mej.
Bra Jenny, bra!

Förhållande kanske inte är min grej.
Jag kanske inte är gjord för att kunna leva med en annan människa?

Jag hoppas kunna flytta på lördag, för allas skull.
Jag orkar inte mer tjafs och bråk!

Anders, du är kanske den bästa vännen en flicka kan önska sej.
Tack för att du finns i m itt liv, för att du är så bra, och för att du ALLTID finns där när jag behöver dej.
Jag önskar att jag kunde finnas där för dej lika mycket.

Men kom ihåg detta, OM du NÅNGÅNG skulle behöa mej släpper jag allt.

Du är en underbar människa finaste du =)

Jag köper byxor för att de gamla är för stora.
Men va gör man när de nya byxorna oxå är för stora?
Köper nya igen?
Kom igen, tror ni att jag tjänar en förmögenhet som uska?

Som fyller år idag.
Det firar vi med smörgåstårta och fint sällskap.

Ses på stan mina vänner!

PoK

Det gör det alltid, förr eller senare.
Jag kommer på mej själv med att bygga upp en slags panik över saker i framtiden.
Hur ska jag hinna?
Hur ska jag orka?
Men jag hinner, och jag orkar.

Allt löser sej alltid.

Just idag foluserar jag på att det är fredag och försösker komma på vad jag ska göra ikväll.
Är inte upplagd för utgång, men inte heller för att sitta framför tv:n och glo.

Vinterdäcken MÅSTE på idag eftersom det har snöat en hel del.
Hoppas på att en del av det smälter bort så jag slipper stå på knä i snöblask och byta däck.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe och sen försöka ta mej i kragen och plocka undan lite

PoK

Alla dessa känslor är för mycket för mej att hantera.
Jag håller allvarligt talat på att bryta ihop.
Kan man bli utbränd av sitt eget liv??

Det finns en hel del jag skulle vilja skriva.
Men jag kan inte.
Dels för att jag har lovat, och dels för att jag förmodligen inte kommer kunna hitta de rätta orden.

Men jag ska försöka mej på ett inlägg där jag respekterar andras önskan och bara skriva utifrån mina egna känslor, utan att trampa någon på tårna.

Just nu, i skrivande stund, känner jag mej uttömd på energi.
Jag önskar att man bara kunde ligga i sängen fullproppad med ångestdämpande medicin för att slippa känna.
För att slippa ha ont inuti.
För det gör ont, så vansinnigt ont.
Och kommer förmodligen att göra det ett tag.

Min mening har aldrig varit att såra någon, eller att få andra männsikor att må dåligt.
Jag har i hela mitt liv alltid satt andra människor framför mej själv.
Alltid sett till att andra har det bra innan jag gör nåt för mej.
Det har varit på både gott och ont.
Vissa sluga typer har utnyttjat detta och jag har blivit sårad.
Men sånt är livet, man går på en och en annan nit ibland.

Men nu har jag bestämt att det är mej jag ska sätta främst.
Att det är jag som är viktigast för mej.
Mitt dåliga samvete kommer att göra sej påmint med väldigt jämna mellanrum, men jag måste försöka kämpa emot.

Jag har byggt upp ett liv av trygghet.
Fasta, stabila grunder att stå på, för att slippa känslan av osäkerhet och rädsla.
Det har jag redan haft alldeles för mycket av.
Nu är min trygghet i gungning ochj ag måste återta kontrollen.
Därför får det bli såhär.

Det tar emot, och jag vet att paniken kommer komma den dagen ord blir verklighet.
Men all smärta försvinner med tiden.

Game over!

Det har varit en påfrestande förmiddag, men jag hoppas att resultatet bli bra.
Jag är så trött nu.
Det blir en powenap på ett par timmar.
Hörs ikväll!

Uppe tidigt som faaaan idag. Eller nja, kl 7.10 gick jag upp.
Men tycker nog att det är ganska tidigt ändå för att vara på en ledig dag.

Erbjudanden on diverse helgaktiviteter haglar in och jag har svårt att bestämma mej för vilket erbjudande jag ska tacka ja till.

En sak är iallafall säker.
Jag vägrar sitta hemma och glo =)
Nähe, en cigg på detta så kanske jag ska börja leta efter ett ansikte att sätta på sej.

PoK

Jamen visst mina vänner.

Jag dränker allt det jobbiga i alkoholens dimma.

Jag funderar på att ta en jävla fylle helg.

Inget bra alternativ alls, men jag orkar inte vara klar i skallen och tänka på allt jobbigt....

Jag återkommer om vidare info..

Sweeeeeeet <3

Vi fick en enkät igår på jobbet som vi skulle fylla i.
Tydligen ska det göras en gång om året, men jag har aldrig fyllt i en sån under mina 3 ½ år på Lugnet.
Iallafall.

Jag trodde att det hela va ett skämt.
"Använder du din privata bil i tjänsten?"
Ehh... skojar dom me mej?
Va har det att göra med hur jag mår på min arbetsplats?

"Använder du tjänstebil?"
Fortfarande....skojar dom me mej?

"Känner du till kommunens trafikpolicy?"
Men kom igen!

Det fanns ett fåtal frågor som hade med den psykosociala arbetsmiljön att göra.
Jaja, enkäten är ifylld och nu väntar jag med spänning på fortsättningen.

Det kommer förmodligen sluta med att vi får gå en kurs i bemötande.
Som om vi inte redan har gjort det!

Idag är det ett studiebesök i Strängnäs som gäller.
Om jag inte minns helt fel är det ett boende med BPSD diagnoser.
Kan bli kul.

Men först ska jag jobba mellan 8-12.45 sen är jag ledig till måndag, tack vare Johanna =)

Har inga planer alls för helgen, men nåt kul ska jag väl ändå hitta på!

Nu:kaffe och cigg!

PoK

Vem va det som kom på att kvinnor borde straffas med extrem mensvärk en gång i månaden?
Va?

Dumt påhitt!

Jag är sur!

Jag känner rastlösheten smyga sej på.
Paniken kommer krypande.
Jag tar med mej hunden på en promenad, det kvittar om det regnar.
Jag måste ut, få luft.

För att få lite glada lyckohormoner i  min kropp tänkte jag börja zumba igen.
Det sägs att träning ska göra människan glad så jag provar väl då.
 Så nu har jag kört ett pass på 20 min.
Asjobbigt om ni frågar mej, och det gör ni väl eftersom ni läser min blogg =)

Jag orkar inte tänka mer idag, det ger mej huvudvärk.
Så jag dricker lite kaffe, röker en cigg och sen rensar jag skogarderoben och poppar hög musik som jag kan sjunga med i.

Så det så!

Btw, jag hörde ryktas att det ska komma 5 cm snö imorgon.
Om detta hemska påstående stämmer måste jag byta däck på bilen.
Idag.
Typ.

PoK

Framtid är ett ord jag gillar.

Jag vet redan hur jag vill att min framtid ska se ut.

Samtidigt är framtid ett skrämmande ord.

För jag vet ju inte hur den kommer se ut.

Bara för att jag vill en sak behöver det inte betyda att det blir så.
Jag vet, det ärjag som väljer min framtid, men det är det jui nte riktigt.
Inte helt.
För i mina framtidsdrömmar ingår saker som man måste vara två om att bestämma.

Så framtiden för mej är både spännande och skrämmande.

Men men, vi får se.

Alla dessa tankar och funderingar får snart inte plats i mitt huvud!

Jahapp, så va det månag igen, eller ja, denna måndag är ju nästan slut.
Jobbar tre dagar denna veckan, sen ledig fem.
Det borde alltid vara så.
Fast med samma lön.
Ska lägga fram det förslaget till min chef, tror ni att hon går me på det?
Nä, inte ja heller
=)

Jag vill slänga iväg en stor fet kyss till Vevve för att hon är så fantastiskt bra =)

Nu ska jag kolla klart på halv åtta hos mej och sen ta en alvedon för den enorma smärtan i min mage.

Sov gott!

PoK

Jag har hunnit bli upprörd ett antal ggr redan idag.
Jag hoppas att fredags kvällen bjuder på en mer harmonisk stämning än hittills.

Väntar på att klockan ska bli 16 så jag kan åka och hämta Elina.

Jag funderade ett tag på att kanske ta hand om Våfflan lite imorgon.
Typ tvätta henne, fylla på olja, dammsuga och damma henne
(jag pratar om bilen alltså, fick nämligen höra för ett tag sen att vissa kvinnor kallar sina nedre delar för våfflan, men så är inte fallet här)

Nu till det stora problemet.
Hur fan fyller jag på oljan?
Jag vet att det någonstans ska finnas en sticka som jag tydligen ska sticka ner där oljan finns (hur jag nu ska kunna hitta den), å då ska man tydligen veta om oljenivån är ok.
Men ok, vi säger nu att jag lyckas hitta stickan, och hålet.
Sen då?
Vilken olja ska jag ha, hur får jag ner den i hålet, som jag misstänker är ganska litet?????
Varför i allsin dar skulle jag skaffa mej en bil??
Varför va det ingen som sa nåt innan jag köpte bilen?
Varför kunde ingen hindra mej...!!!!!

=)

Vilken lyx ddet är att ha tvättmaskin hemma.
När jag liksom glömmer bort mej och inte förstår att man måste boka tvättstuga för att kunna tvätta då är det jäkligt bra med tvättmaskin hemma.

=)

Idag jobbas det till 14.30, sen ska jag och Elina åka till hedlandet och kolla lite.
Egentligen har jag inget jag MÅSTE handla, men jag måste ut och köra bilen lite och behäver ha ett utflyktsmål, ocg eftersom det va så länge sen jag va på hedlandet så får det bli så idag.

Kvällen bjuder på massor av tv tittande, eller kanske lite bokläsning.
Imorgon ska vi till Stockholm ocg fira Pirres bror som har fyllt 40.
Helgen är alltså fullbokad.

Nu gäller det bara att hitta nåt att ha på sej.
Mina favorit byxor är för stora, och sitter inge bra alls.
Det får väl bli klänning då som vanligt!
Men jag gillar klänning =)

Nu: Jobbet!

Beslut ska fattas idag.
Det finns två alternativ.
En lösning, eller själslig smärta.

Jag hoppas naturligtvis på en lösning, men det ser mörkt ut!

Är jag arg, ledsen och besviken.

Igen.

En bra sak har hänt idag, men jag tänker inte tala om vad.

Lite hemlisar måste man ha.

Jag saknar min mamma litegrann och ska nog umgås med henne i helgen.

Nu ska jag lägga mej under täcket och dagdrömma lite innan jag somnar.
I drömmarnas värld lever jag det perfekta livet!

En promenad skulle sitta fint nu. Men jag orkar inte.
Jag skulle behöva rensa ur min garderob, men jag orkar inte.
Jag är hungrig som fan, men jag orkar inte laga mat.

Jag orkar ingenting, så jag tror att jag slöar i soffan ett tag till

=)

Ska alldeles strax gå iväg till jobbet för ett APT.
Kan bli intressant.

Återkommer!

LÖrdagen spenderades i underbart sällskap.
Jag åkte hem till Elina, och Vevve kom dit efter en stund.
Planen va egentligen att jag skulle följa me ut, men vi pratade så mycket att klockan blev alldeles för sent.
Och eftersom jag är så skötsam så åkte jag hem istället, eftersom arbetet kallade på söndagsmorgonen =)

Jag fick "gnälla" av mej lite, eller som Vevve så fint skrev, "lätta på hjärat"
=)

Det va skönt att få ur sej en hel del tankar och funderingar, men trots kloka råd så har jag fortfarande en massa saker som jag inte får att gå ihop.

Det mesta av mina fudneringar handlar om livet.
Det HÄR kan inte vara ALLT!
JAg har gjort allt jag vill, jag har utbildat mej klart, jag har uppnått alla mål som jag har satt.
Jag är redo att gå vidare.

Jag vill att nästa kapitel i mitt liv ska börja.
Jag vill bilda familj, gifta mej, köpa hus och allt det där som alla andra vanliga "svenssons" gör.

Det är mina nya mål =)

Ja kan inte sova.
Vet att jag verkligen borde eftersom jag ska vara på jobbet om 2.5 timme.
Men det går inte.
Har vaknat flera ggr och för en halvtimme sen gav jag upp.
Lika bra att gå upp ur sängen.

Så va den lediga dagen över och allvaret väntar igen.
Jobbar ikväll 13.15-21.15
Imorgon 7-16 och söndag 7.45-21.15
Visst är ni liiiiiite avundsjuka va?

Jag tänkte göra om lite i mitt liv.
Har gått flera dagar nu och bara mått skit.
I helgen är det jag som kollar efter ett nytt jobb, till att börja med.

Jag gillar mitt jobb, det gör jag.
Jag känner att jagh ar lärt mej en hel del genom åren.
Men av olika anledningar är det dags att byta.

Jag har funderat och funderat.
Min tankeverksamhet har varit i full gång hela tiden de senaste dagarna.
Ochj ag TROR att jag har bestämt mej.
Det kan alltid hända saker som gör att jag ångrar mej.

Men bara att få tänka positiva tankar gör att jags er lite ljusare på tillvaron.
Eller åtminstone försöker =)

Nu ska ja hoppa in i duschen och sen gå till jobbet!

I dessa trista hösttider önskar jag att jag hade nåt att se fram emot.
Nånting som kan få mej på bättre humör.
Jag vill ha nåt att glädjas över.
Bara nåt litet.
Men allt ser så mörkt ut, ingenting får mej att vilja nånting.
Jag är en riktig bitterfitta just nu och jag bryr mej inte ens om att försöka ändra på det.

Allt känns tråkigt och min livsglädje har tagit semester.

Folk säger till mej att blicka framåt.
På vad?

Vad har jag at se fram emot?
Inte ett jävla skit.

Ursäkta min bitterhet, men så är det just nu!

Idag har jag lyckats få i mej mat.
Ordentligt med mat.
Massor med mat =)
Å det smakade alldeles fantastiskt gott.
Jag höll ärligt talat på att tuppa av när ja kom til jobbet och åt lite kakor för att höja sockret.

När middagen serverades va ja inte alls hungrig men åt ändå, och lyckades få i mej en hel del =)
Nu känner jag mej mätt och belåten.

Jag har oxå fått ur mej en del smärta idag.
Jag har gråtit, gråtit och gråtit lite till.
Det va en enorm lättnad att få öppna sej och delge några av mina bekymmer.
Nu mår jag lite bättre, men är vansinnigt trött.
 Varför blir man det efter en störtflod av tårar??

Nåväl, nu är min rast snart slut och jag ska återgå till arbetet!

PoK

Idag har jag och Elina slösat en massa pengar.
Fast jag tror att Elina vann den stora slösartävlingen =)

Iallafall, nya höst/vinterskor, och nya jeans.
Super sweet <3

Ångesten höll sej borta medans jag shoppade men jag känner att den smyger sej på.
Eller ångest är fel ord.
Hopplösheten ska jag väl snarare säga.

För det är så det känns just nu.
Hopplöst.
Men jag försöker, med alla krafter jag har.
Jag försöker vara glad, jag försöker hitta på saker att göra för att slippa tänka.

Jag lever för tillfället i drömmarnas värld så förlåt mej om jag verkar lite frånvarande, det är inte min mening, det är bara så att jag har hittat ett skydd mot verkligheten.

Jag vill skaffa barn.
Min karl vill vänta.
Förstår ni dilemmat?

Vänta?
Hur länge då?
Han är inte redo, och det är väl inget konstigt med det.
Och nej, vi har inte varit tillsammans särskilt länge (ett år), men det tar min biologiska klocka absolut ingen hänsyn till.

"Vi ska skaffa barn, om ett tag"
Hur länge är ett tag?
En vecka, en månad, ett år?
Flera år?

Jag försökaer tala om för min omgivning att jag inte vill ha barn.
Jag kan tala om att jag ljuger.
Alldeles vansinnigt mycket.

"Men du är ju ung, du har ju allt tid i världen"
Som att det skulle spela nån roll.
Jag upprepar mej: Min biologiska klocka tar ingen hänsyn till hur gammal jag är.
Eller ung.

Jag blir bara irriterad när någon säger att "du hinner" passa på att leva livet.
Jag har redan levt.

Jag vill nu, inte om ett tag.

Det verkar som att ingen riktigt förtår min "sorg", eller mitt dilemma!

Det är såna här saker som gör ett förhållande komplicerat...

...det håller nämligen på att balla ur här...

JAg saknar Emmha.
Vansinnigt mycket.
JAg önskar att hon tog sitt förnuft till fånga och kom hem.
Jag saknar våra filmkvällar, våra utekvällar, och våra fikastunder.
Jag saknar våren då vi prämiärfikar på Emmhas balknong, jag saknar hösten när vi sveper in oss i filtar efter en långpromenad till Willys, jag saknar att spela nintendo wii tills svetten rinner, jag saknar att skratta med henne tills vi gråter.

Jag saknar hennes fåniga sms om menslukt på scania, jag saknar att ha henne så pass nära at jag kan ta bilen och åka in till henne när livet känns jobbigt.
Jag saknar att hon ringer mej 14 ggr på en dag för att hon har en massa "onödigt" att berätta.
Jag saknar att kunna ringe henne när JAG har en massa onödigt att berätta.

Jag saknar att bara kunna ringa henne och fråga va hon gör.

Emmha, KOM HEM NU!

Jag saknat tilloch me det dåliga skämtet om MC donalds skylten

Så va min lediga helg slut och jobbet kallar ieftermiddag igen.
Kvällsvecka, skönt med sovmorgon.

Helgen har varit bra.
Jag har umgåtts med fina Elina, latat mej, pratat i telefon med människor som gör mej glad, ätit pizza (med efterföljande magvärk såklart), tittat på film, sovit ut efter en veckas galenskaper med extrajobb (vilket visserligen va vansinnigt trevligt, men att jobba dubbelt gör en rätt trött)

Insåg nu på morgonen att  vattnet va avstängt, OCH att jag faktiskt visste att det skulle vara så, men hade naturligtvis lyckats glömma bort det.
Hur hade de tänkt att jag skulle få i mej mitt morgon kaffe???
Och HUr fan ska ja kunna gå på toa?????

Inte ok, inte ok...

Pirre talade om för mej i morse att han hade ringt Elina för att fråga om han borde väcka mej eftersom vi skulle iväg.

Jag påpekade att jag trodde han hade en liten föräslkelse i henne.
"Jaså, det tror du?" säger han.
Ingen förnekelse där inte.
Det gör mej inget om nu så skulle vara fallet.
Förälskelser drabbar oss alla mest hela tiden-
Det svåra är bara att veta vad man ska göra med dom, låta de förbli övergående, eller ta det till nästa nivå.

Mina vänner, det är inte lätt att vara människa alla gånger ;)

Hela dagen har jag fått för mej att det är lördag idag.
Men det är ju fel.

Ikväll ska jag och min söta vän Elina åka och bowla, sen ta en sväng på stan och kolla in utbudet ;)