Resultat
- 1.5 kg på nästan två veckor.
Det är bra. Och jag är återigen under 60 kg.
High five på den!
Det betyder att promenader is the shit så det är ju bara att promenera vidare liksom.
Bassängträningen igår gick alldeles utmärkt.
"Roligt att bada mamma" sa Julia och ville helst fortsätta bada i flera timmar.
Hon va så himla duktig och mitt mål är att hon ska kunna flyta (med puffar såklart) utan att jag håller henne.
Annars har jag idag lämnat barn på dagis, slumrat en stund framför tv:n (jobbnatt inatt) hämtat barn på dagis, diskat, vikt tvätt, satt igång en maskin tvätt, hängt tvätt, bakat med play doh med lilla fröken och nu står maten på spisen och är förhoppningsvis klar till resten av familjen kommer hem.
När man har bestämt sej
Jag har, den sista tiden, verkligen legat på latsidan. Jag har de senaste månaderna ätit alldeles för mycket godsaker och motionerat alldeles för lite.
Ni kan ju gissa resultatet.
Några härliga extrakilon!
Inte för att det har gjort mig särskilt mycket, men när jag för nån vecka sen skulle sätta på mig annat än mysbyxor var det liksom lite svårt att knäppa knappen på jeansen och tröjan satt liiiite för tight för att jag skulle känna mig bekväm.
Dags att ta tag i eländet tänkte jag.
Sagt och gjort.
Jag drog av ett zumbapass förra veckan och har börjat gå till jobbet (45 min promenad ungefär)
Dragit ner på godsakerna (även om jag gärna "unnar mig" nån gång i veckan)
Jag känner redan nu efter så kort tid att jag är piggare och mår bättre.
Tänk vad lite motion kan göra!
Inatt jobbar jag extra igen (tog ett extrapass igår natt också) och sen är det ledig helg.
På måndag startar bassängträningen för lilla fröken och jag hoppas att hon tycker det är roligare denna gången.
Förra terminen va det mest jag som tränade och vi var sjuka jämt så vi hoppade av.
Hoppas på att det funkar den här gången.
Väntar på en kallelse från neuro för att få resultatet av utvecklingsbedömningen. Vi skulle få en tid i september. Men september är snart slut och än har ingen kallelse kommit.
Nåväl.
Nu ska jag röja lite i hemmet (jag borde verkligen sova) och sen ladda för en jobbnatt.
...
Det här kommer bli ett inlägg som ingen förstår. Som bara innehåller en massa obegripligt svammel. Och det bästa vore naturligtvis att inte skriva det alls. Men jag måste få det ut mig. Så jag kan släppa det sen.
Jag har under den senaste tiden förstått hur andra ser mig. Eller rättare sagt, hur andra värdesätter mig (mer korrekt inte värdesätter alls)
Jag tycker att jag gör allt för alla andra. Nästan vänder Ut och in på mig själv för att vara andra till lags. För att andra ska tycka att jag är bra.
Det har visats sej att de flesta inte alls tycker jag är särskilt bra. Hur mycket jag än "försöker"
Jag är bra att ha när det ska fixas saker. Eller när nån behöver min hjälp.
Annars är jag inte så bra.
Jag vet. Skit i vad andra tycker.
Och det är det jag ska försöka med nu.
Jag tänker fortsättningsvis inte göra nåt för nån annan. Den enda jag i fortsättningen tänker ägna all min tid åt är min dotter.
För henne kommer jag naturligtvis fortsätta göra allt för.
Men alla andra kan liksom bara hitta nån annan som alltid ställer upp. De kan sluta låtsas gilla mig ibland. Då när jag är bra att ha.
Jag kommer att i fortsättningen bara göra saker som gynnar mig och min dotter. Punkt.
Det är ingen som behöver ta ät sej av det här. För det är inte riktat till nån särskild.
Men känner du dig träffad så kanske du borde ta dej en tankeställare hur du behandlar andra.
Tack för mig!!
