Jennys Värld

Va hos läkaren i onsdags. 

Blev sjukskriven. 

Har varit sjukskriven en längre period (5 veckor) en gång tidigare i mitt liv. 

Vad gör man!?!? 

Nu är ju jag ganska begränsad eftersom jag inte kan röra mig som jag vill men vad gör man åt denna tristess? 

Det har inte ens gått en vecka å jag dör tråkhetsdöden!!! 

Idag har jag iallafall gett mig på å städa lite. 

Å tvättar. 

Men det går långsamt. 

Å det är inte kul å försöka städa när lägenheten fortfarande är kaos. 

Men jag tar lite i taget och vilar mycket. 

Bjuder på en bild på magen. 

V 30 (29+4) redan. 

Funderar på om jag ska bjuda ut Jimmy på datenight ikväll. 

Om han orkar. 

Han är å leker med sina kompisar i skogen just nu. 

Får se hur trött han är när han kommer hem. 

Jag har ont. 

I ryggen och nedre delen av magen. 

Sammandragningar vid minsta ansträngning. 

Mina händer och fötter (egentligen hela jag) är så svullna så det gör ont där oxå. Att försöka använda händerna normalt är typ omöjligt för att jag inte riktigt kan greppa nåt. 

Jag kan inte gå ordentligt för då gör det ont. 

Om jag suttit å ska resa mig gör det ont. 

Som om inte det onda vore nog. 

Jag har blivit tokförkyld och kan inte andas  

Nässpray hjälper ytterst lite. 

Jag är så trött så jag kan somna vart som helst. När som helst. 

Bebis bökar omkring därinne å sparkar på min urinblåsa och i sidan på mig. Inte särskilt bekvämt alls. 

Jag är snustorr i munnen eftersom jag inte kan andas med näsan. 

Färdiggnällt!! 

 

Vid inskrivningen hos bm tigs det en massa prover. 

Som bla visade att jag å bebis inte riktigt har samma blodgrupp. 

Eller det är de röda blodkropparna som är olika. 

Jag är negativ å jullan är positiv. 

Så idag ska jag gå å ta en spruta för att inte min kropp ska börja bilda antikroppar mot jullan. 

Efter det tänkte jag hänga lite med mamman. 

Idag går jag in i tredje trimestern. 

Helt sjukt. 

Om 11 veckor är det meningen att jag ska föda barn! 

OMG!!!! 

Hemmet är upp å ner. 

Men nu är ett sovrum äntligen tömt. Klart inför morgondagen. 

Hela vardagsrummet och vårat sovrum är fullt med grejer. 

Å jag har fått order om att hålla mej ut vägen. 

Så jag ligger på sängen å hör hur Jimmy röjer. 

Han kan om han bara vill <3 

Det ska bli skönt när allt är tapetserat å klart å hemmet kan återgå till det normala. 

Samtidigt är jag överlycklig över att det händer nåt i mitt annars så trista gravida liv ;) 

Söndag och jobb 7-14

Efter jobbet är det full fart hemåt för å förbereda inför målarens ankomst imorgon bitti. 

Äntligen ska hemmet bli fint!! 

Å va mycket nya grejer jag ska köpa hem!! 

Medans  jag hängde på jobbet igår kväll hade Jimmy gjort planer här hemma. 

Det blir ev en del rumsbytet (igen) 

För att inte de andra barnen ska bli störda av jullan när hon föds.  

Hur som helst. Det är en massa som ska rensas, kastas å grejas med här hemma efter jobbet. 

Jag håller tummarna att min rygg håller bara. 

Nu börjar det faktiskt bli riktigt tungt. 

Min tanke om att jobba 8 veckor till börjar låta som en ganska dålig ide. 

 Så min nya plan är att ta mig till v 33

(Hade jag haft en fast anställning hade jag kunnat ta ut gravidpenning i v 32) då mitt schema tar slut. 

Orkar jag så kör jag på. 

Å fram till dess tar jag alla chanser jag får att vila. 

Idag har jag faktiskt haft en fin dag. 

Lunch på stan med Nadia. 

Å nu sitter vi i soffan jag å han jag bor ihop med. 

Han kollar på hockey och jag läser.  

Mysonsdag helt enkelt. 

Ska snart gå å lägga mig. 

Trots en powernap på em är jag faktiskt jättetrött. 

Det sämsta man kan göra när man har en dålig dag är att titta på gamla bilder och minnas gamla tider.

 

Tider då det bara va jag, jag hade ingen annan att ta hänsyn till. Bara mig.

Tider då det viktigaste i livet va att jaga extrapass på jobbet, vara smal å snygg, sova länge på morgonen, handla kläder till bara mej, komma hem till en tom och tyst lägenhet å bädda ner sej i sängen till en bra film,.

 

Jag säger inte att de tiderna va bättre.

Jag säger bara att det va bekymmerslöst.

Visst hade jag dagar även då när jag tyckte att livet sög.

 

Och även om dessa gamla tider inte va bättre så kan jag ibland sakna dom.

 

Jag saknar min lägenhet.

Där jag hade MINA saker.

Där JAG bestämde.Där ingen kom in om jag inte ville det.

Där jag fick vara ifred.

 

Jag säger inte att det är dåligt nu.

Bara annorlunda.

Inte alls som jag är van.

 

Det här blev ett rörigt inlägg, men det är lite så det är just nu.

Rörigt.

 

 

Idag föddes det vackraste gossebarnet jag någonsin sett. 

Kl 14.23

17 dagar innan  bf bestämde sig mitt älskade kusinbarn för att han ville ut. 

Mitt hjärta svämmar över av kärlek. 

Leon

3110 g och 47 cm lång. 

Välkommen till världen älskade barn <3

100 dagar kvar tills hon är beräknad. 

Jag har lite småsaker kvar att köpa men annars är jag rätt klar. 

Å jag måste erkänna att jag är såååå trött på att vara gravid. 

Redan! 

Jag längtar efter att kunna andas normalt ( har varit täppt i näsan sen v 7-8 ungefär) 

Jag längtar efter att slippa ryggont, ömma svullna fötter och onda ben. 

Jag längtar efter att slippa den hemska magkatarr som jag alltmer ofta känner av. 

Livet med en bebis kommer inte bli en dans på rosor. Det fattar jag oxå. 

Och visst kan jag ligga sömnlös å fundera på hur i helvete jag ska  klara av detta. 

Men jag är så spänd å förväntansfull över vem hon är. 

Den där lilla som lever om inne i min mage. Den lilla vilda bebisen som sparkar så hela magen rör sej. 

Jag trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få uppleva att bli mamma. 

Men nu får jag det. 

Å det skrämmer mig samtidigt som jag är så lycklig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen!! 

Det är så mycket tankar i mitt lilla huvud. 

Så mycket känslor. 

Nyårsdagen. 

En nystart. 

Året som har gått har innehållit det mesta. 

Men med ett ord kan jag iallafall beskriva hela året. 

Känslor!! 

Så mycket känslor på ett enda år. 

Tankar om framtiden. 

På 2015 har jag höga förväntningar. 

Mitt liv kommer att förändras stort. 

Jag ska bli mamma. 

Jag lämnar en livstil bakom mig som jag haft i nästan hela mitt vuxna liv. 

Att börja ett nytt kapitel är en underdrift. 

Jag ska börja ett helt nytt liv. 

2015 kommer förhoppningsvis bli världens bästa år. 

Jag väntar med spänning :)