Filmkväll med Lica och Henke
Igår kväll bjöd Lica och Henke hem mej för en filmkväll.
Fimlen va helt ok, men jag och Lica va överrens om att den kunde ha varit bättre.
Kom hem och kände en sån enorm saknad.Det va ett par dagar sedan jag tänkte på honom på det sättet.
Visst finns han i mina tankar nästan dagligen, men saknaden har inte infunnit sej.
Förrens igår.
Det jag mest tänker på är hur allt kunde gå så fel.
På bara nån dag.
Jag misstänker ju varför, men så länge jag inte har några bevis så är det ännu bara misstankar.
Jag kommer förmodligen heller aldrig att få veta.
Jag önskar bara att jag kunde få ett ordentligt avslut.
Allt skulle bli så mycket lättare då.
Hursomhelst så är jag inte olycklig längre.
Jag känner mej tillfreds med hur livet ändå är.
Jag har så mycket jag vill göra och som jag SKA göra.
Sen att saknade kommer emellanåt, det tillhör.
Livet är inte enkelt, och kommer aldrig att bli det heller.
När man väl har accepterat det så går det mycket lättare.
Jag kan le igen utan att det är på låtsas
