Hej vinterdepp
Den obligatoriska vinterdeppen gick inte att undvika i år heller.
Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa den i år eftersom det ändå har tagit så lång tid innan den fann mej.
Men icke.
Jag tycker att allt är tråkigt, jag har inget att se fram emot.
Det är MINST två månader kvar av den här kalla vita skiten som ligger på marken.
Det kommer att vara mörkt länge länge, innan det vänder och man kan få njuta av solen.
Jag vill inte göra nåt, vill inte prata med någon och absolut inte träffa någon.
Jag måste ju gå till jobbet, och det klarar jag ganska bra.
Jag har lärt mej att spela en roll och lägga bort alla mina egna bekymmer när jag kliver in innanför jobbets dörrar.
Jag försöker helt enkelt stå ut tills jag mår lite bättre igen.
Under tiden kryper jag ner under täcket alla dygnets lediga timmar och läser en jävla massa böcker för att slippa leva i min egen verklighet.
