Mors dag
Idag överraskade Alva med frukost på sängen.
Så himla gulligt.
Hon kom in med frukostbrickan och sa "grattis på mors dag" gullunge!!
Jimmy tog tvättstugan (för andra gången den här veckan)
Och jag skulle ha kunnat ta det lugnt hela dagen.
Men icke!
Jag städar!
Som sagt. Jag avskyr damm och stök och jag tyckte det va dags att städa inför kommande vecka.
Så medan Jimmy är på stan med Alva och Julia passar jag på.
Har dammat klart och ska ta tag i resten nu.
Ikväll ska vi göra egen pizza och imorrn är det ny vecka igen.
Jimmy börjar sin pappaledighet (de 10 dagarna) på fredag så vi får långhelg tillsammans.
Skulle ha åkt på dagskryssning med min älskade kusin, men som vanligt strular försäkringskassan med mina pengar.
Så antingen hittar vi på nåt annat eller så tar vi den där kryssningen en annan dag.
Nu är min paus slut.
Dags att städa igen :)
Jag tror jag håller på att bryta ihop
Idag när jag promenerade hem från stan fick jag som vanligt stå och vänta en stund vid rödljusen vid birkakorset.
Mitt i all rusningstrafik hördes en ambulans på håll.
Den sicksackade mellan alla bilar och plötsligt fick jag en klump i halsen.
Kastade en blick ner i vagnen på min dotter som nöjt låg och sov och snuttade på sin napp.
Mitt där, i all trafik, fick jag kämpa för att inte börja gråta.
För 9 veckor sedan va det min dotter som låg i en ambulans. Med blåljus och poliseskort på väg upp till Huddinge.
I efterhand har jag fått höra att de sagt på radion att ambulans och polis va påväg så att medtrafikanterna skulle va beredda på att släppa förbi.
Däri låg min dotter.
Det va min dotters ambulans de pratade om på radion för 9 veckor sen.
När jag tittade ner i vagnen på min vackra dotter kunde jag inte annat än tacka högre makter för att hon låg där.
Livs levande och alldeles underbar.
Varje dag är jag livrädd.
Livrädd att nåt ska hända henne. Att jag inte får behålla henne.
Att hon ska tas ifrån mej.
Jag har hamnat i nåt slags avgrundsdjupt hål och alla mina krafter är slut.
Det enda jag kan tänka på är att jag vill ta tillvara på varje minut med mitt barn.
Alla dessa tankar och känslor gör mig utmattad. Och jag är nära bristningsgränsen.
Jag vet inte hur jag ska orka mer.
Det är som att allt helt plötsligt gick upp för mig.
Hur nära det va att jag förlorade Julia.
Mitt älskade barn.
Fredag
Oj vad veckan har gått fort.
Redan fredag.
På dagens schema står städ av hemmet, vänta på Sabh och en dejt med fina tjejer.
Jag hade tänkt att bara va hemma idag och föra ingenting.
Skutta runt i pyjamas hela dagen typ.
Men med ca 6 timmars sömn i bagaget är jag som en ny människa.
Full av ny energi!
(Jag har inte sovit 6 timmar i sträck sen innan jag blev gravid, vilket är vääääääldigt länge sen)
Så nu ska jag ge ungen mat och sen tar vi tag i dagen.
Min alldeles egna timme
Jag försöker komma ut å gå en timme varje kväll.
Dels för att få motion, men oxå för att då släppa allt en timme och bara va för mej själv.
Att få lyssna på min musik och bara få va själv en timme varje kväll är så mycket värt.
Ibland är jag så trött att jag egentligen inte orkar gå.
Men jag gör det oftast ändå.
Idag lyssnade jag på gamla 90 tals låtar och gick min lilla runda.
Dagens höjdpunkt är att Jimmy erbjöd sej att ta första nattmatningen vilket innebär att jag får sova till klockan 03.30!!
Tjohooooo!
Idag älskar jag Jimmy lite extra <3
Så nu ska jag gå och lägga mig.
De här två är det bästa som någonsin hänt mig <3
Jag älskar dom så mycket.
Hörseltest
Idag ska ungen göra hörseltest. Igen.
Förra gången va hon inte så samarbetsvillig så vi fick en ny tid :)
Så nu får hon mat. Så förhoppningsvis sover hon sen när vi kommer fram. Det skulle underlätta en del :)
Julias mormor följer med idag för å hålla mamman sällskap. Så himla tråkigt att åka på alla läkarbesök själ.
I em ska vi till BVC igen. Vägning som gäller. Jag hoppas verkligen att hon gått upp några gram.
Hon spyr fortfarande men inte lika ofta.
Och när det väl kommer så kommer det bara överskott.
Hon tar inte flaskan mer än 30-40 ml än men jag har goda förhoppningar att det vänder snart.
Jag måste tänka positivt.
Bilderna från ultraljudet såg bra ut iallafall och vi kommer få en ny kallelse om ca 4 veckor.
Nu ska jag slänga på mig lite kläder och sen åka å hämta min lilla mamma.
Det ser ut att bli jättefint väder idag iallafall.
Det betyder promenad för mig å min lilla unge :)
Veckans mått
Jag började förra veckan att mäta alla "problemområden" eftersom vikten står still.
-5 cm på magen
-0.5 lår
-2 rumpa
Och vikten, ja 0.4 kg minus iallafall.
Det går sakta.
Men det går.
Och min motivation höjdes en aning iallafall.
Jag bestämde mej häromdagen för att inte stressa fram en viktminskning.
Det får ta den tid det tar.
Förr eller senare kanske jag lyckas bli smal igen
:)
Måndag
Så va det måndag.
Och helvetesveckan har börjat.
Vi har så mycket att göra hela veckan.
Å sen försöka passa in alla Julias mattider.
Men igår bär hon hade ätit kom det gul spya (bara lite) efter en timme ungefär.
Och eftersom jag är överdrivet orolig efter alla sjukhusbesök ringde jag Sabh.
Ingen fara sa dom.
Det kan va galla.
Men hon har ju nästan precis ätit.
Då kan det va så att jullan smälter undan maten hon får såpass fort.
Och jag märker ju att hon är mer hungrig mellan måltiderna.
Så idag när Sabh kommer ska vi prata om att ev öka maten.
Hon äter fortfarande inte mycket från flaskan (men mer än innan faktiskt) men ju piggare hon blir desto mer hoppats jag att hon äter själv.
Det är en massa pyssel och många frågar hur jag orkar.
Men man gör det. Även om jag vissa dagar är dödligt trött.
Jag anpassar mina tider efter Julia. När hon ska ha mat.
Visst känner jag mig stressad ibland.
Men det är ok.
Det är ju mitt barn det handlar om. Och för henne gör jag allt.
Idag ska vi till BVC och vägas.
Sen träffa min älskade kusin och Leon på stan för en lunch (och pyjamas shopping då det går åt en massa när jullis kräks)
Sen kommer Sabh, sen är det typ kväll och jag ska få min timmes egentid när jag promenerar.
Igår va jag ute själv och det va så skönt.
Jag och mina tankar.
Har hittat en rutt som är ganska lagom. Det tar en timme nästan exakt och man kan utöka den om man vill och orkar.
Men en timme är ganska lagom.
Såhär i början.
Min otränade tynga kropp orkar inte så mycket mer :)
Nu ska jag ge bebis mat, sen nykvarn fram och tillbaka för att hämta en bärsele och sen BVC.
Puss å kram
Så mycket kärlek
Jag älskar den här lilla människan mer än jag kan beskriva med ord!!
Min vackra dotter <3
Sommarfest
Igår åkte vi till jimmys jobbarkompis på sommarfest.
Julia fick ha sin fina nya klänning på sej och hatten hon älskar (läs avskyr)
Hon va en exemplarisk bebis hela kvällen.
Vi va hemma tidigt eftersom jullan måste äta så ofta.
Placerade ungen framför tv:n och hon låg där och tittade med sina stora ögon.
Knäpptyst och superkoncentrerad.
Det funkade i en timme ungefär. Sen va det tråkigt.
Idag skiner solen och eftersom jag tvättade och städade igår så har vi inga måsten alls idag :)
Imorgon börjar helvetesveckan.
BVC, neuromotragning, ultraljud på hjärna och hörseltest.
Alla dessa besök på olika dagar.
Sen hemsjukvården på det.
Så jag längtar redan till nästa helg :)
Magen
Bilden till vänster är tagen 21 april.
Till höger idag, en månad senare.
Visst ser jag skillnad men det går för långsamt.
Jag vill vara smal nuuuuu!!!!
Ställde mig på vågen idag.
-15 kg totalt sen förlossningen.
Heja heja.
Så nu vart jag sjukt motiverad.
På med kläder, ner med ungen i vagnen och ut på promenad.
:)
Go morron
Snart dags att väcka törnrosa för lite mat.
Idag kommer Sabh hit.
Från början skulle vi bara kontakta dom om det va problem med sonden.
Men efter allt jag berättade igår ska dom hjälpa mig att få lite ordning i kaoset.
Eller försöka iallafall som de sa.
Vi har hela tiden blivit skickade runt till olika specialister.
Lungor, hjärta, hjärna.
Ingen har liksom sett hela vårat barn.
Därför är vi där vi är idag.
Med en tös som väger nästan ett kilo mindre än vad hon borde göra
Vi har fått gå hem och sköta allt själva. Utan information om hur det ska skötas.
Som Julias sår på halsen tex.
Det är ingen som har brytt sej om att titta på det närmre.
Det har tagits odlingar för att utesluta infektioner.
Men sen har vi bara fått material för att kunna byta plåster.
Inget om hur ofta det bör bytas.
Så vi har gjort som vi tyckt verkar bra.
Jag har lyft frågan ett par gånger men inte fått nåt ordentligt Svar.
Det kändes så himla bra när jag pratat med Sabh igår. Jag hoppas de kan hjälpa oss.
Nu ska jag blanda ihop Julias mat. Det är lite mer pyssel nu då hon ska ha calogen i.
Och göra iordning hennes medicin för magen.
Efter maten tar vi nog en promenad. Det är så vansinnigt fint väder idag :)
Jag är så trött
Min hjärna håller på riktigt på att lägga av. Det är så mycket jag ska hålla reda på. Läkartider, huvudomfång, sjukgymnast, dietist, barnläkare, neurokirurger, ultraljud på hjärnan, ultraljud på hjärtat, vikt, mat var tredje timme, berikning i maten, medicin, BVC tider, Sabh , hålla koll på sonden. bland annat.
Det är många människor som säger så mycket saker till mig.
Jag måste försöka hålla reda på vem som sagt vad.
Däremellan ska jag försöka knyta an till min dotter. Ge henne det hon behöver i sin utveckling.
Jag ska oxå hinna med vardagliga saker.
Tvätta, städa, handla, träffa mina vänner, vårda min och jimmys relation.
Eftersom Julia nu MÅSTE gå upp i vikt är det som sagt mat var tredje timme.
För att hon inte ska kräkas måste matningen via sonden ske långsamt. Det tar ungefär 45-60 min att ge henne mat.
Såhär är det dygnet runt.
Jag hinner alltså knappt sova nånting.
Vilket gör att jag naturligtvis blir ännu tröttare.
När jag är såhär trött känner jag mej mer eller mindre dum i huvudet, eftersom jag aldrig får en chans att vila.
Min hjärna går på högvarv hela tiden.
Jag vet inte hur länge jag orkar det här.
Idag är jag så trött att jag bara vill ge upp!!!
Är det inte det ena....
Igår morse valde vi att åka in till akuten.
Julia hade börjat kräkas mer och verkade orolig. Tänkte att det berodde på ett ökat tryck i huvudet eftersom huvudomfånget har ökat sen sist hon tappades på vätska.
De tappade 9 ml, och tog ett nytt ul.
Vätskan som kom ut va klar i färgen vilket är en god nyhet. Innan har den varit blodfärgad
Det betyder alltså att kroppen tar hand om blödningen fint.
Härligt!
Ul bilderna visade inga förändringar vilket oxå är bra.
Kom hem med förhoppning om att nu kommer ungen börja äta mer och få behålla maten.
Men icke!
Hon är inte ett dugg intresserad av att äta.
Trots att hon är hungrig.
Hon suger som en tok i början och får i sej kanske 20-30 ml.sen tar det stopp.
Så våran plan är nu att ge henne flaska tills hon inte vill suga mer, rapa, sen ge resten med sprutorna vi hade när hon sondmatades.
Var tredje timme i ett par dagar. Ska tillbaka till BVC på onsdag. Hoppas då på att hon har gått upp mer i vikt.
Vid sista besöket hade hon gått upp 20 gram på 1.5 vecka!
Men de ynka grammen hade hon gått ner när vi vägde henne på akuten.
Har även bytt ersättning eftersom vi misstänker att hon har ont i magen.
Det här är otroligt stressande. Att inte få i sitt barn tillräckligt med mat är otroligt frustrerande.
Så nu ska vi bara koncentrera oss på att försöka hitta nån slags lösning så att tösen börjar gå upp i vikt.
Sista BVC besöket vägde hon 3680 g och va 52.5 cm lång.
Lilla, lilla skrutt <3
Men nu håller vi tummarna att det vänder.
BVC
Idag ska jag och sötkorven gå till BVC.
Vägning och mätning.
Jag ska även be om hjälp att mäta huvudomfånget eftersom det är lite knöligt att göra det själv.
Min dotter är av den sorten att samarbete inte riktigt existerar i hennes värld.
Ska bli väldigt intressant å se om hon gått upp i vikt.
Jag tycker att hon äter så lite.
Även om alla säger att hon äter tills hon är mätt.
Men Julia är 7 veckor idag och får knappt i sej 60 ml vid varje måltid (hon äter MINST 8 ggr/dag, ibland fler gånger)
Vid den åldern "ska" de äta betydligt mer.
Detta är otroligt stressande för mig och ytterligare en sak att lägga till i oroliga listan.
Måste även komma ihåg att fråga om remiss till nån sårmottagning.
Såret från ecmon läker inte alls som jag vill.
Iallafall.
Ungen är matad, påklädd och startklar.
Bara morsan kvar :)
När känslorna svämmar över
När jag tittar på min dotter och förstår att hon är min.
Min alldeles egna unge som jag älskar mer för varje dag som går.
Min fina lilla kämpe som har klarat så mycket här i livet, fast hon är så liten.
Jag är så otroligt imponerad av hennes styrka och envishet.
Mitt älskade barn.
Jag oroar mig varje dag över att nåt ska hända henne.
Ibland när hon ligger och sover så ser det ut som att hon inte andas.
Då måste jag peta på henne lite så att hon rör sej.
Men den microsekunden det tar innan jag förstår att hon bara sover djupt, under den korta tiden har jag fått hjärtat i halsgropen och lite smått panik.
Lättnaden som sen infinner sej är underbar.
Jag antar att de flesta föräldrar är såhär.
Att man liksom har nerverna utanpå kroppen.
Man är nervös, orolig och nojig.
Varje dag är det nya saker jag oroar mig för.
Har hon ont? får hon i sej tillräckligt med mat? Sover hon för mycket? Sover hon för lite? Är hon inte lite väl liten? Känner hon den trygghet hon behöver?
Pratar jag tillräckligt mycket med henne? Är hon för varm? Fryser hon?
Jag älskar den där ungen över allt annat. Och för varje dag som går älskar jag henne mer, om det nu är möjligt att göra det.
Min dotter är mitt allt.
Så förbaskat mycket kärlek!
Julia är utskriven
Även om det gör mig lycklig Ingela själen att tösen anses frisk nog att va utskriven från sjukhus blir jag så sjukt irriterad.
Jag frågade läkaren som ringde mig i onsdags im vi fortfarande är inskrivna.
Jadå svarar hon.
Ringer för att rapportera huvudomfånget igår och får då veta att vi är utskrivna.
Men va?
Varför har ingen sagt det till oss? Har man inte nån slags utskrivnings samtal? Vad händer nu? Behöver hon inte tappas på vätska mer? Ska hon ha kvar dosan i skallen?
Jag ska ringa till neurokirurgiska mottagningen på måndag och (försöka) få svar på alla frågor.
Det enda jag vet i dagsläget är att om Julia blir dålig så är det akuten som gäller. Men om det är Huddinge eller Solna har jag ingen aning om. Det måste jag oxå komma ihåg att fråga.
Idag kommer jimmys släktingar för lite födelsedags fika. Och bebisgos.
Så jag ska städa av lite. Galet hur fort det blir dammigt här hemma.
Julis fick en ny sommarhatt igår.
Världens sötaste unge.
Men oj så arg hon va när vi provade den.
Sötkorv!!
Så sött så jag får hål i tänderna :)
Fångade mina kärlekar på bild, sovandes, härom dagen.
Så himla fint <3
Ge mej alla era tips!!
Imorrn är det 6 veckor sen Julia kom till världen.
Jag gick upp (från inskrivnkngsvikten) 21 kg.
Nu 6 veckor senare står vågen på 7.5 kg plus. Inte så mycket kanske tycker ni.
Men då ska jag berätta att innan jag skrev in mig hos bm i v 10 vägde jag ytterligare 7 kg mindre.
Så om jag ska gå ner till ursprungs vikten har jag 14,5 kg att gå ner!!
(Herregud vad mycket det lät)
Jag försöker allt.
Promenerar. Slutat äta godis och chips (en dag i veckan FÅR man unna sej)
Dricker ingen läsk.
(Däremot måltidsdryck, vilket såklart inte är jättenyttigt)
Kolhydrater äter jag i minimala mängder.
Utesluter uppenbara kolhydrater.
Men vägen vägrar röra sej neråt.
Jag blir galen!!
Ingenting passar längre och jag känner mej bara fet.
Så kom igen.
Ge mej alla tips ni har för att jag ska kunna börja gå ner i vikt.
:)
Glada nyheter
Igår ringde neurokirurgen från sjukhuset.
Julias bilder från ultraljudet såg bra ut. Inga förändringar.
Blödningen finns fortfarande kvar. Men det verkar som om kroppen har börjat ta hand om den själv.
Vi kommer få en tid för nytt ultraljud om ca 3 veckor.
Vi är fortfarande inskrivna på sjukhuset men får vara hemma på permission.
Jag är så otroligt lättad.
Men samtidigt vågar jag inte bli riktigt glad.
Vi har fått goda nyheter förut och ändå behövt åka till sjukhuset för att tömma vätska.
Därför känns det bra att vi fortfarande är inskrivna. Skulle hon må dåligt är det bara att åka in. Slippa sitta på akuten.
Idag ska vi åka till Annika och sola på hennes altan. Ta en promenad i solen.
Det blir mysbyxor och håret uppsatt i en knut.
Jag och Julia ska ha en chillardag.
Ungen ligger och sover (igen) så jag ska passa på att greja lite här hemma. Beställa lite nya flaskor från Apoteket.
Dricka kaffe i lugn och ro.
Hur mysigt jag än tycker att det är att vara hemma med min dotter börjar jag bli rastlös.
Funderar på att kanske börja jobba lite smått.
Iallafall på helgerna.
Inte varje helg.
Men nåt pass här och där iallafall :)
Grönsakskakor
Idag ger jag mej på att göra grönsakskakor. Spänningen här hemma är olidlig.
Jag valde att ersätta potatisen med blomkål för att göra de så kolhydratfattiga som möjligt.
Idag har vi varit och skrivit på faderskapet. Och gemensam vårdnad.
Jag hade räknat med en hel massa privata frågor då jag hört att det är så.
Men det tog Max 10 min.
Så nu har Julia en pappa.
Och jag är inte längre ensam vårdnadshavare.
Dessutom kommer Julia heta Dahlberg i efternamn så fort Skatteverket fått papprena.
Tanken är ju att jag och Jimmy ska gifta oss såsmåningom. Därför tyckte jag att Julia skulle få heta Dahlberg från början.
Sen när detta giftemål blir av, ja det beror helt på när Jimmy friar ;)
Nu ska jag återgå till mina kakor.
Bild kommer senare :)
Bortskämda barn
Jag läste en artikel på fb om att vi idag behandlar våra barn som kungligheter.
Att vi skämmer bort dom genom att ge dom allt som pekar på.
Att vi är rädda att inte bli omtyckta av våra barn om vi säger nej. Eller har regler.
Den där artikeln fick mig att tänka efter.
Att det faktiskt stämmer.
Jag ser många föräldrar som styrs av sina barn.
När barnen blir arga så fjäskar man för att de inte ska sluta tycka om föräldern.
Man köper grejer för pengar man inte har. För att barnen ska va nöjda och glada.
Man har inga regler, för då kan ju barnen bli sura.
Men snälla!
Jag tycker såhär.
Barn är barn. Och vuxna är vuxna.
Och det är de vuxna som bestämmer.
Varför vill man inte uppfostra sina barn till att bli självständiga vuxna?
Varför vill man servera allt på silverfat?
Vad lär det barnen?
Jo, att om man tjurar till det så får man som man vill.
Hur tror ni det funkar i det vuxna arbetslivet sen?
När jag va liten blev jag överlycklig om jag nån gång fick en peng för att kunna åka in till stan. Själv.
När mina föräldrar tyckte att jag va stor nog att åka den ganska långa bussresan in till stan och hem igen.
Den känslan.
Då va jag stolt.
Och ville jag ha nåt som va lite dyrare, ja då fick jag spara.
Och det gjorde jag.
Idag ska det skjutsas till höger och vänster. För tydligen kan barn inte åka kommunalt längre.
Det ska handlas saker jämt.
Och föräldrarna är där, startklara så fort barnen vill åka nånstans. Redo att köpa den nyaste prylen för att barnen vill.
Javisst, tiderna förändras.
Men jag tror ju att om jag varit barn idag, hade inte mina föräldrar daltat med mig ändå.
Det kanske är lätt för mig att sitta här i min soffa och tycka allt det här.
Jag kanske blir likadan när Julia blir större.
Men jag ska försöka uppfostra henne till att bli självständig.
Lära henne att faktiskt kunna ta ett nej.
Vill man ha nåt i livet så får man jobba på det.
Inte förvänta sig att få som man vill hela tiden. Lära henne att hur tråkiga vissa saker är så måste man göra dom.
Som sagt.
Jätte enkelt att sitta här och säga så nu.
Men om ni bara visste hur mycket jag ogillar bortskämda barn. Och jag vill inte att min dotter ska bli sån.
Aldrig i livet att hon ska bli sån.
Jag tror heller inte att min dotter kommer sluta tycka om mig för att jag ber henne plocka undan efter sej, städa sitt rum, eller följa andra regler som finns i hemmet.
Ja, hon kommer säkerligen säga att hon hatar mig många gånger. Men det hör liksom till.
Barn blir arga på sina föräldrar. Men det går över.
Vardagliga irritationsmoment
Jag är en ganska ordningsam person.
Jag vill gärna ha det undanplockat och fint i mitt hem.
En tom tvättkorg och rena fina ytor.
Sånt gillar jag.
Det har jag alltid gjort.
Jag plockar, diskar och städar typ jämt.
Därför är det sjukt irriterande när jag precis diskat och det 30 min senare är fullt med disk igen.
Eller kläder som ligger överallt.
Eller andra saker sim bara ligger och skräpar.
Jag försöker inte spela nån "fru duktig" här, utan det är bara sån jag är.
Jag är en sån som i smyg dömer andra som har det stökigt och skitigt hemma.
Jätte hemskt, jag vet.
Jag kan naturligtvis inte tvinga andra att vara precis som jag.
Men ibland rinner min irritationsbägare över och jag får nog.
Jag förstår inte att det ska vara så svårt att plocka undan efter sig.
Torka av diskbänken när man varit där å kladdat.
Men jag antar att eftersom jag är den som stör mig på stöket är det jag som får städa upp.
Idag är det iallafall tvättstuga och städning på schemat.
Eftersom alla ligger och sover här hemma så börjar jag i badrummet. Där jag inte stör någon.
Får passa på innan lillan ska ha mat igen.
Sen drar vi till mamma/mormor och hänger en stund.
Bästa tiden på dygnet
Morgon.
Ungen har fått mat och somnat om.
Det är jag, mitt kaffe och dålig morgon tv.
Tänkte ge mej ut på en morgonpromenad när Julia vaknar nästa gång. Gå och handla grejer för att försöka mej på att göra grönsakskakor
Har ni provat de på Ikea?
Såååå goda.
Men eftersom jag är lite åt det lata hållet så orkar jag inte riktigt åka till Ikea för att köpa såna (och allt tar ju dubbelt så lång tid med en liten unge) så jag ska prova att göra egna.
Men först lite mer kaffe och njuta av tystnaden (min avkomma är en jäkel på att skrika I tid och otid)
