Jennys Värld

Sitter här i Kalmar och dagdrömmer. Om mitt framtida liv =) Jag är kluven. Jag vill flytta men vågar jag??? Jag vet att jag kan bli lycklig om jag bara ge det en chans. Men jag har ju byggt upp en tillvaro i Nykvarn/Södertälje, med vänner och jobb. Är det värt att bara släppa allt och börja om?

Pratade med Stefan igår, han är en riktig sötnos =) Men jag vågar inte hoppas för mycket. Vi kommer ju inte att ses på 10 veckor, mycket kan förändras på så lång tid. Jag vet att jag vill träffa honom, men jag vet ju inte vad han vill. Och inte vågar jag fråga heller ( jag blir toknervös när jag pratar med honom, haha) Men jag får lita på Pernilla när hon säger att han är glad att han har träffat mej och att han inte ville åka ut å jobba nu.

Livet är bra komplicerat. Men jag känner en form av lyckokänsla. Men som sagt, inte hoppas för mycket nu.

Jagh ar ju en del att ta itu med hemma först innan jag kan flytta. En massa saker faktiskt.

Flyttar jag så vet jag att jag kommer att sakna mina vänner. Mika, Linda, Ann-Christine, Annki, Lia...... Men det går ju att åka och hälsa på....

Och får jag en chans till att bli lycklig så tänker jag inte missa den, så är det ju bara.