Jennys Värld

Gårdagen va en lugn å stillsam kväll.
Hade tvättstugan på dagen å låg mest på soffan hela dagen.
Jätte mysigt.

Men så när ja ligger där å läser som bäst, känner ja hur hjärtat börjar slå hårdare å snabbare.
Jag får svårt att andas och skakar i hela kroppen. 
Det snurrar i huvudet.
Jag känner igen symptomen.
Jag håller på att få en ångestattack .
Vinglar ut i köket, ser knappt nånting.
Öppnar fönstret (av tidigare erfarenhet vet jag att frisk luft hjälper)
Hänger med halva kroppen utanför å försöker lugna ner mitt bultande hjärta.
Det snurrar fortfarande å jag är helt övertygad om att jag kommer att dö när som helst.

Pratar med Emmha i telefonen, det hjälper en aning.
Att bara få prata med någon.

Sms:ar med mamma och ber henne komma hit.
Jag kan inte vara ensam när allting bara snurrar.
Mamma sätter sej på 22 bussen å kommer hit.
Vetskapen om att någon är på väg får mej att lugna ner mej en aning.
När mamma kommer är jag helt stelfrusen.
Har suttit i fönstret i närmare 2 timmar.
Så fort mamma kommer innanför dörren lugnar jag ner mej.
Hjärtat slår normalt å jag kan se ordentligt igen.
Andningen känns lättare när trycket över bröstet lättar.

Det va flera år sen jag hade en ångestattack.
Det är inte kul vill jag lova.
Idag känner jag mej helt slut. Det tar på krafterna att tro att man ska dö.
Jag håller visst på att bli galen!