Jennys Värld

Fick ett samtal igår.
Ett "jag bryr mej om dej" samtal.
Det värmde, även om jag inte riktigt kan ta in det just nu.
Så tack snälla du för att du ringde.

Hemma ser det ut som kaos, för att jag inte orkar städa.
Det enda som lockar just nu är att få krypa ner i sängen igen.
Men jag måste försöka hålla mej vaken.
Börjar tidigt imorgon.

Jag har ingen lust att gå till jobbet alls.
Orkar inte med frågor om hur jag mår, eller vad jag har varit för sjuk.
För rent fysiskt är jag frisk.
Det gör mest ont i själen.
Samtidigt orkar jag inte ljuga.
Jag vill bara inte att folk ska tycka synd om mej.
För det är det inte.

Mamma ska hjälpa mej att hitta någon att prata med.
Jag hoppas verkligen att det hjälper.