Jennys Värld

Idag grät jag.
För första gången på evigheter.
Därför att hela jag håller på att rasa samman.
Jag har inget som får mej att vilja leva vidare.
Min mamma sa idag att jag har en massa saker att leva för.
Å det är klart att jag vill leva, men jag har ingen livsglädje kvar.

Det sista som lämnar en människa är hoppet vill jag minnas att jag har sagt förut.
Nu har hoppet lämnat mej.
Jag bor i ett mörker som sluter sej om mej.

Snälla hjälp mej för jag orkar inte mer...