Jennys Värld

det här året....
Känns ju helt underbart.

Ja har inte kunnat sova alls inatt.
Dels för att dessa prickar som har tagit över min kropp börjar oroa mej. De blir ju bara fler.
Har nu även hittat prickar på underarmarna.
Men dom kliar inte. Förutom "bölderna" jag har i nacken.
Jag är helt övertygad om att det är stressrelaterat och kanske en aning depressionsrelaterat.
Går det inte över får jag väl gå till vårdcentralen.

Den andra anledningen är att jag i ett berusat tillstånd på juldagen fattade ett mycket dåligt beslut.
Just då tyckte jag att det va en toppen ide', nu tycker jag att det verkar som en alldeles fryktansvärt dum ide'.
Men än vet ja ju inte.
Jag får vänta å se.
Oavsett resultatet av detta dumma så vet jag hur det blir i alla fall.
DET har jag bestämt mej för.

Jag är i alla fall glad över att julhelgen är förbi.
Dessa ångestladdade dagar i ensamhet.
Och när jag dessutom lyckades bli osams me släkten (igen)

När det gäller dom så är jag ändå inte speciellt förvånad.
Det har varit bra så länge nu att jag bara väntade på att nåt sånt här skulle hända.
E inte det rätt fruktansvärt ändå?
Att man vet att det förr eller senare kommer balla ur å jag kommer återigen få vara den som blie ensam kvar.
Vad jag inte förstår e hur dom kan tycka att det här är roligt?
För visst måste dom tycka det.
Det är inte första gången.
Å det är ALLTID jag som blir den utsatta.
Aja, jag e van vid att vara ensam så jag klarar mej nog.