Orättvisa
Hur kan det komma sej att en enda människa kan förstöra en annans liv.
Drömmar, hopp och framtidstro är raserade och personen ifråga lever som vanligt.
Medans den andra har rasat ihop och undrar vad som gick fel.
Va allt en lek bara?
"Vi ser hur lång tid det tar innan vi har brutit ner henne"
Grattis, det tog inte speciellt lång tid.
Det jag hade byggt upp på 6 månader rasade på bara ett par veckor.
Nu får jag börja om på ruta ett igen.
Varje dag är en kamp.
Med alla krafter jag har försöker jag mota bort saknaden och käleken som trots allt finns kvar.
För jag kan inte bara glömma och gå vidare, även om jag skulle vilja.
Det finns dagar då jag kommer på mej själv med att hoppas att vi ska hitta tillbaka till varandra.
De dagarna gråter jag, för jag vet att det inte finns nåt kvar.
Bara ett stort öppet sår som jag måste vårda varje dag för att inte gå under.
Smärtan är olidlig.
Jag måste bara hitta ett sätt att lära mej leva med smärtan.
Hur kunde du få mej att bli kär i dej för att sen behandla mej som smuts?!
Ja det är jävligt orättvist! Jag vet precis vad du menar. Där sitter man med en krossad framtidsdröm medan den andra lever vidare som inget har hänt. Det är förjävligt och allt känns skit. Allt man vill ha är ett avslut och att plågan ska försvinna. Jag hoppas att du mår bättre snart. Ett brustet hjärta är det värsta som finns :´( Kram
