Jennys Värld

Ungefär en gång i månaden utkämpar mina hormoner npn form av inbördeskrig i min kropp
Det är en tid då jag blir fly förbannad för minsta lilla grej.
När världens minsta bagatell kan få förödande konsekvenser.
En tid när det hoppar grodor ur munnen på mej om ja inte håller den stängd.
Onda, fula tankar slår rot i min hjärna och jag snöar in på småsaker
Saker jag i vanliga fall inte bryr mej det minsta om

Ett exempel:
Pirre kom hem nyss och vi satt och pratade lite.
han e såklart jätteglad att han ska få lägenhet snart.
I vanliga fall e jag glad tillsammans med honom
Men med galna demonhormoner i kroppen tänker jag naturligtvis att "jaha, men så bra för dej då, då slipper du ju va me mej hela tiden när du har en egen lägenhet. Va fint"
Eller när han pratar om sitt ex.
I vanliga fall bryr jag mej inte alls.
Men idag gick tankarna ungefär såhär:
"Det va väl ett jäääääävla tjat om den där jävla bruden. Gå tillbaka till henne då om du ändå bara ska sitta och tjata om henne, förbannade karljävel"
Ungefär så

Ja gick tom och muttrade lite för mej själv och la mej demonstrativt med täcket omvirat HÅRT runt kroppen
Skitlarvigt, jag vet.
Jag skyller ALLT på dessa galna hormoner som har tagit över min kropp.
Som tur är så vet jag att det går över om ett par dagar

Men just nu är jag en bitterfitta som tycker att ALLA kan dra åt helvete eftersom ALLA ändå e så jävla dumma i huvudet!