Jennys Värld

Ja blev sådär vansinnigt låg ikväll igen.
Det kommer helt utan förvaning, å ja kan inte hindra det.
Det är alltid värst på kvällarna/nätterna

Ja va så laddad för en utekväll, men ju mer klockan blev desto mindre lust hade jag.
Jag vet inte vad som håller på att hända mej.
Ibland har ja lust att ge upp allt, för ångestattackerna kommer alltmer ofta.
Jag har inget som får mej att vilja kämpa.
All min livsglädje rinner sakta men säkert av mej.

Ja söker jobb i Kalmar.
Ja måste bort härifrån.
Så långt bort från de ja trodde ja kunde lita på.
Bort från all den besvikelse som etsar sej fast i mej här.
Bort från det mörka.
Att fly är ingen lösning det vet jag, å ja kommer säkert må lite bättre om ett par dagar.
Men när ja nästan alltid vaknar med ett tryck över bröstet av panik måste ja försöka hitta en lösning som får mej att kunna andas lättare.
En lösning som får mej att vilja leva.

Det som skrämmer mej mest är att jag inte ser nån framtid.