Ja e nog lite modig ändå
När ångesten hotade att äta upp mej inifrån packade ja min lilla väska å gick till gymet.
Själv.
Väl där va ja både förvirrad å vilse.
Men ja va där, å ja tränade.
Mina muskler värker av utmattning.
Ångesten har dragit sej tillbaka, för ett tag i alla fall.
Tröttheten kommer smygandes, å ja tror faktiskt att ja kommer kunna sova inatt.
Det skulle vara en befrielse faktiskt.
Att kunna sova alltså.
Häromdagen fick jag ett sms.
Hade inte numret sparat, men jag misstänker vem det e.
Ja undrar bara va HAN vill.
Ja trodde vi va klara med varandra
Kommentarer
Trackback
