Jennys Värld

Mamma sa till mej igår att jag måste tänka på mej nu.
Bara på mej.
Men hur lätt är det när jag inte kan styra över mina tankar?

Det är inte det att just Stefan har lämnat mej. Det är det att det alltid händer.
Oavsett vem jag träffar.
Så står jag alltid ensam kvar.
Jag är nån man lajar med tills det dyker upp nåt bättre.
Jag har flera bevis på det.

Förstår inte dessa människor att man kan förstöra ett helt liv bara för att tillfredställa sina egna behov?
Har man inga känslor för andras välbefinnande?
Finns det verkligen så egoistiska människor?
Det skrämmer mej.
Vad människan är kapabel till.

"Tänk alltid på dej själv i första hand"
Har det sagts till mej ända sen jag va liten.
Men det kan jag inte göra om det innebär att jag sårar andra på min väg genom livet.

Är det bara jag som tänker så?

Det enda jag kan göra är att hoppas att de männsikorna förr eller senare får samma tillbaka.
Jag hoppas att de blir lika sårade och förtvivlade som dom har gjort mej...

What goes around comes around!