När mörkret faller...
Känslan av att det inte finns nåt kvar är svår att stå ut med.
Känslan av att allting är över är så smärtsam att jag får panik.
Trycket över bröstet hotar att kväva mej
Varje kväll ber jag en bön om att det är den sista.
Mina böner har aldrig blivit hörda förut så varför skulle dom nu?
Alla lämnar mej och det är oundvikligt att inte känna skuld.
Människor virvlar in i mitt liv.
Få mej på fall.
Och lämnar mej.
I min ensamhet
Kvar finns spillror som jag, förblindad av tårar, försöker sopa ihop.
Igen
För varje gång fattas det en bit och det kommer komma en dag när det inte finns några bitar kvar att pussla ihop.
Jag hoppas att den dagen är nära, för det här kan inte vara meningen med livet
Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud, men ibland går jag in i hans hus.
Så när skymningen faller imorgon så går jag i kyrkan och tänder två ljus.
Det ena för dom jag har sårat, för vännerna som jag försmått
Det andra för att jag ska finna en kärlek som orkar bestå
Och nån som kan älska mej som jag är
