Jag är så nöjd
Ibland förvånas jag över hur nöjd jag är över livet.
Största delen är jag nämligen missnöjd och funderar på om det verkligen är såhär livet ska vara.
Men så ibland händer det att jag liksom "glömmer bort" att tycka att livet är kasst och kommer på mej själv med att vara så vansinnigt glad och nöjd.
Sånt gillas.
Som idag på jobbet, då bara längtade jag hem till min karl, jag längtade efter att få tala om för honom hur mycket jag tycker om honom.
Han blev glad, en aning förvånad bara kanske.
Det ligger inte riktigt naturligt för mej att vara sådär vansinnigt kärleksfull, visst sitter jag gärna nära i soffan, och visst kan jag ge en kram i förbifarten.
Men mycket mer än så blir det inte.
Så just därför vet jag att jag verkligen är kär när jag längtar hem.
När jag blir glad bara av att se honom.
När själva tanken på honom gör att det flyger små fjärilar i hela magen.
Just då kan inget förstöra min perfekta värld!
