Det gamla är påväg att glömmas
Satt och läste en massa gamla inlägg nyss.
Och har svårt att minnas att jag verkligen kände så som jag gjorde.
Många av inläggen minns jag inte ens att jag har skrivit.
Kan det förflutna vara påväg att försvinna redan?
Eller iallafall minnet av det?
Jag har svårt att ta till mej att livet kan vara såhär enkelt.
Ingen oro, inga jobbiga tankar, ingen klump i magen.
Ovissheten och oron om framtiden har släppt taget om mej och jag bekymrar mej inte ett dugg.
På nåt sätt har jag fått mitt liv tillbaka.
Jag trivs på jobbet igen, jag lever i en sund relation med en bra man, jag har vänner som är fantastiska.
Det känns som om jag har klivit ur en låtsasvärld för att nu leva i verkligheten.
Jag gillar verkligheten nuförtiden.
Jag säger inte att tillvaron har varit bara hemsk innan.
Men det va inte jag.
Det va inte mitt liv jag levde.
Det är inte sån jag är.
Nu har jag hittat tillbaka till mej, eller är iallfall på god väg.
Det här kommer bli bra, mycket bra.
Tack <3
