En konstig känsla
Jag har fått en obehaglig känsla i magen.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på va det är som gör att det känns så.
Men jag har mina aningar.
Som vanligt funderar jag för mycket för att det ska vara häslosamt.
Jag inbillar mej saker som förmodligen inte alls stämmer.
Men när det gäller mej kan man inte vara tanklös i sina formuleringar.
Jag suger åt mej varenda negativt tonfall och formulerar om meningen i min hjärna tills en vanlig enkel mening kan bli ett direkt hån.
Jag misstror, analyserar, plockar sönder ord och bygger om till nåt negativt.
Detta är inget jag är stolt över, och jag får ibland kämpa väldigt hårt för att inte bli fullständigt galen.
Idag känner jag mej ensam och övergiven.
Som att jag inte riktigt räcker till, att det inte finns nån som bryr sej alls.
Det är naturligvis helt galna tankar, men de finns där.
Det kanske är därför alla mina förhållanden spricker.
För att ingen klarar av mitt ojämna humör.
Jag kan vara strålande lycklig ena sekunden för att i nästa bryta ihop och ligga gråtandes i soffan.
Jag kan vara snäll och trevlig för att i nästa sekund bli rasande.
Jag vet att jag gör andra illa med mitt humör, men jag kan inte kontrollera det.
Jag önskar att jag kunde få vara bara liiite normal....
Djupt inlägg det här, men va fan.
Allt kan inte vara rosa moln och fjärilar jämt!
Du har inte kollat upp så att du inte är manodepressiv.. låter som det!
