Jennys Värld

Jag vill skaffa barn.
Min karl vill vänta.
Förstår ni dilemmat?

Vänta?
Hur länge då?
Han är inte redo, och det är väl inget konstigt med det.
Och nej, vi har inte varit tillsammans särskilt länge (ett år), men det tar min biologiska klocka absolut ingen hänsyn till.

"Vi ska skaffa barn, om ett tag"
Hur länge är ett tag?
En vecka, en månad, ett år?
Flera år?

Jag försökaer tala om för min omgivning att jag inte vill ha barn.
Jag kan tala om att jag ljuger.
Alldeles vansinnigt mycket.

"Men du är ju ung, du har ju allt tid i världen"
Som att det skulle spela nån roll.
Jag upprepar mej: Min biologiska klocka tar ingen hänsyn till hur gammal jag är.
Eller ung.

Jag blir bara irriterad när någon säger att "du hinner" passa på att leva livet.
Jag har redan levt.

Jag vill nu, inte om ett tag.

Det verkar som att ingen riktigt förtår min "sorg", eller mitt dilemma!

Det är såna här saker som gör ett förhållande komplicerat...