Jennys Värld

Det finns en hel del jag skulle vilja skriva.
Men jag kan inte.
Dels för att jag har lovat, och dels för att jag förmodligen inte kommer kunna hitta de rätta orden.

Men jag ska försöka mej på ett inlägg där jag respekterar andras önskan och bara skriva utifrån mina egna känslor, utan att trampa någon på tårna.

Just nu, i skrivande stund, känner jag mej uttömd på energi.
Jag önskar att man bara kunde ligga i sängen fullproppad med ångestdämpande medicin för att slippa känna.
För att slippa ha ont inuti.
För det gör ont, så vansinnigt ont.
Och kommer förmodligen att göra det ett tag.

Min mening har aldrig varit att såra någon, eller att få andra männsikor att må dåligt.
Jag har i hela mitt liv alltid satt andra människor framför mej själv.
Alltid sett till att andra har det bra innan jag gör nåt för mej.
Det har varit på både gott och ont.
Vissa sluga typer har utnyttjat detta och jag har blivit sårad.
Men sånt är livet, man går på en och en annan nit ibland.

Men nu har jag bestämt att det är mej jag ska sätta främst.
Att det är jag som är viktigast för mej.
Mitt dåliga samvete kommer att göra sej påmint med väldigt jämna mellanrum, men jag måste försöka kämpa emot.

Jag har byggt upp ett liv av trygghet.
Fasta, stabila grunder att stå på, för att slippa känslan av osäkerhet och rädsla.
Det har jag redan haft alldeles för mycket av.
Nu är min trygghet i gungning ochj ag måste återta kontrollen.
Därför får det bli såhär.

Det tar emot, och jag vet att paniken kommer komma den dagen ord blir verklighet.
Men all smärta försvinner med tiden.

Game over!