Ångest
Det finns en anledning till att jag inte har bloggat på länge.
En anledning som jag inte kommer nämna här.
(men om ni hemskt gärna vill veta, finns det folk som gladeligen skvallrar)
Ångestnivån den senaste tiden har varit skyhög och vissa dagar känns det som om livet har tagit slut.
De som man tycker borde finnas som ett stöd kan eller vill inte förstå och jag känner mej som den mest ensamma i världen.
Det känns som om jag har tappat bort mej i ett stort svart hål och inte hittar ut.
Vissa dagar kan jag le och är nästan som vanligt.
Men så kommer en våg av ångest och jag är förlorad.
Jag vet att jag förr eller senare kan lämna allt detta bakom mej, men vägen dit verkar extremt lång och under tiden försöker jag att överleva dagen.
Ett stort tack till dej Heidi för att du verkligen bryr dej om mej.
