Men orka
Jag går på avtalade möten, får nya telefon nummer som ska ringas och blir hela tiden ivägslussad till nån annan.
"Ring hit"
"Jag kan inte hjälpa dej, ring det här numret"
"Vi har öppet på måndag mellan 11 och 12, ring då"
Jag försöker så jävla mycket, men inget går som det ska.
Jag berättar om mna problem för en läkare på vårdcentralen.
Han skiner upp som en sol och kläcker ur sej:
"Du är en ung, snygg tjej. Det löser sej."
Ok, så om jag hade varit gammal och ful hade mina försök till hjälp gått mycket bättre??
Eller?
Det kommer inte lösa sej.
Ångestklumpen i min mage växer sej större och större för varje dag.
Jag önskar att det fanns nåt som skulle få mej att vilja kämpa vidare.
För även om jag orkar så vill jag inte längre.
Ovan nämnda läkare frågade på knagglig svenska om jag ville dö.
När jag inte riktigt förstod vad han menade illustrerade han sina ord med yviga gester och konstiga ljud.
När det äntligen gick upp för mej vad han menade skrattade han gott åt sin egna charader.
Va fint att han tog mej på allvar....
Och nej, det är klart att jag inte vill dö.
Jag måste bara hitta livsglädjen igen!
