Motgångar
Alla dessa motgångar.
Det känns som om jag försöker ta mej fram i trögflytande slem.
Utan framgång.
Det är på gränsen att jag ger upp.
Men nånstans inom mej finns det fortfarande ett litet hopp om en ljus framtid.
Det där lilla hoppet skulle behöva bara en liten framgång för att växa sej lite större.
För att få mej att orka kämpa bara lite till, tills allt detta är över.
Jag borde tänka på annat har det sagts.
Men hur jag än försöker så går det inte.
Mina tankar är alldeles för upptagna med att tänka på det dåliga.
Än en gång känns det som om livet har tagit slut och jag kan inte tänka, planera eller se en morgondag.
Jag lever för dagen och det enda jag kan göra är att lindra ångesten så gott det går.
Jag har ingen aning om vad som händer i ditt liv just nu och det känns tråkigt. Det är synd att du mår så dåligt och jag önskar jag kunde ge dig en värmande kram. Hoppas att det ordnar sig för dig.
PoK
