Huvudvärk
Jag börjar vänja mej vid att ständigt ha huvudvärk, men det är ingen höjdare att varje morgon vakna med det.
Det tar ett tag på morgonen innan man hinner vänja sej vid det.
Jag vet inte om det beror på att jag håller på att stressa ihjäl mej eller om det är för att jag slarvar lite med maten.
Och att dricka vatten.
Hur kommer det sej att jag är så jävla dålig på att dricka??
Kaffe går alldeles utmärk, och cola, men vatten....
Nä tack!
Jonas va en underbar pojkvän i fredags.
Mådde sjukt dåligt med ångest och "fulgråt" som inte ville ge sej.
Han ställde in sina planer och kom hem från södertälje för att ta hand om mej.
Kramade mej hårt och viskade fina ord i mitt öra.
Ord om att allt kommer lösa sej, att vi fixar det tillsammans.
Han och Heidi är de som betyder allra mest just nu.
Som finns där hela tiden, som inte viker från min sida.
Heidi har en konstig förmåga att förstå mej, utan att jag behöber förklara.
Min andra räddning är jobbet.
När jag är där hinner jag inte tänka, jag sysselsätter mej mest hela tiden, eller pratar om annat med mina fina arbetskamrater.
Jag fasar för nästa helg då jag är ledig.
Jag hade visst lovat att gå på ett dop, men vet inte om jag grejar det.
Jag önskar verkligen ibland att tiden kunde vridas tillbaka, att vissa saker kan göras ogjorda.
Nu kan man inte det och jag får leva med det här...
Det är bara det att jag inte vet om jag klarar av det...
