Jennys Värld

va konstigt det är, det där med lycka.
Hur fort det kan vända.
Ena dagen är allt så bra och hela livet är glädjefyllt utan svarta moln på himlen.
Men så vänder det utan förvarning och de förbannade svarta molnen hopar sej och hotar om storm.

Jag förbannar mej själv ibland för att jag har så vansinnigt bråttom med allt.
För att jag är så impulsiv.
Jag hinner sällan tänka efter innan jag redan har handlat.
Sen sitter jag där.
Med skägget i brevlådan som vissa skulle ha sagt.
Och ångrar mej, önskar att jag hade väntat.
Gett saker och ting mera tid.
Men nej..

Bråttom, bråttom.
Allt ska hinnas med på kortast möjliga tid.

Sen kommer konsekvenserna smygande, hand i hand med olyckliga tankar.

Besvikelserna avlöser varandra och jag står mellan hopp och förtvivlan.
Oförmögen att hitta en lösning.
Jag kämpar alldeles själv och sorgen som så tydligt lyser ur mina ögon ignoreras.

Jag har nog aldrig känt mej så ensam tillsammans med nån förut....