Höstdepp
Som en fet jävla smäll i ansiktet slog höstdeppen till. Helt från ingenstans. Från att ha gott till jobbet med lätta steg och ett strålande humör till detta. Ångesten är så stark att den nästan går att ta på. De negativa tankarna avlöser varandra och jag storgråter. Fy fan vad jag gråter. Jag känner mig själv så jävla väl och jag vet att jag ett tag framöver inte kommer att svara på telefon samtal eller sms. Det kommer sluta med att folk undrar, funderar och tycker jag är konstig. Vilket gör att jag blir ännu mer låg. För att överhuvudtaget kunna sova i natt tar jag en ångestdämpande tablett å hoppas på att lite har lagt sig tills imorrn.
Kommentarer
Trackback
