Ja tack!
Min chef frågade om jag kunde börja tidigare idag. Mer än gärna. Då får jag annat att tänka på en timme tidigare. Jag tycker att det är hemskt jobbigt att sitta hemma med mina tankar.
Det är liksom så mycket tankar och känslor som ska få plats och jag blir alldeles utmattad.
Då är det skönt att va på jobbet. Där är jag som vanligt. Och omgiven av människor som jag tycker mycket om.
Igår va jag hos en brukare som va extremt trött på livet. H*n sa att den enda anledningen till att jag va där va för att jag jobbade. Inte för att jag egentligen brydde mig om personen.
Då höll jag på att börja gråta och sa att jag va glad att jag hade börjar på tindra. Annars hade jag aldrig träffat personen, och att jag tycker om personen. När h*n så sa att: jag tycker väldigt mycket om dig Jenny då höll jag på å bryta ihop.
Jag är så extremt känslig. Men jag lyckades hålla tillbaka tårarna och grät istället en skvätt när jag gick därifrån.
Nåväl. Jag ska inte gnälla mer. Jag har ett bra liv. Jag ska bara ta mig igenom allt jobbigt.
