Jennys Värld

Fick ett samtal igår om att det går ett rykte om att jag ska ha anmält ett par anonymt till soc.

Det finns tydligen 5 säkra källor som vet att det är jag.

Den ena personen är Pirre (vilken överraskning!!)

De andra 4 är inte så svårt att lista ut vilka det är.

 

Det är fantastiskt vilken fantasi folk har.

Jag menar, kom igen!!

 

För det första:

Jag känner inte detta par, jag vet vilka dom är, men jag umgås inte med dom eller några som dom umgås med.

Jag har alltså ingen som helst kolla på hur dom lever sitt liv, eller hur dom behandlar sitt barn.

 

För det andra:

Om jag skulle ha en anledning att anmäla någon till soc, skulle jag inte göra det anonymt.

Faktiskt.

 

För det tredje:

Vem fan tror på nåt Pirre säger??

Eller nån av hans pundarpolare?

 

Och till sist:

JAG BRYR MEJ INTE OM HENNE; HONOM ELLER DERAS AVKOMMA!

 

Jag bryr mej vanligtvis inte om vad som sägs om mig, för det är så mycket att det skulle bli kortslutning i skallen om jag gjorde det.

Men detta är inte ok.

 

Det är ju trist att de har blivit anmälda, men det är ju bara att hoppas att de kan bevisa att anmälan inte har nån grund.

 

Igår va jag nära att åka ut till Nykvarn, leta upp Pirre och fråga va fan han sysslar med.

Men så tänkte jag om.

För egentligen, vad hade det gjort för nytta?

Han hade aldrig erkänt eller så hade han fyllesvamlat nåt som jag ändå inte hade förstått.

Jag tänkte oxå ett tag att jag skulle starta ett rykte om honom, men så tänkte jag om även där.

För jag vill dels inte sjunka till hans hjärndöda nivå, dels så har jag annat att göra.

 

Igår va jag vansinnig.

Idag har det lagt sej och jag tycker bara synd om dessa personer som FORTFARANDE gör mej till det viktigaste i sitt liv.

Som uppenbarligen måste tänka på mej all sin vakna tid, när jag inte tänker på dom alls.

Jag tycker synd om dom, som hatar mig så himla mycket, när jag tycker ingenting om dom.

 

Så!

Nu har jag fått skriva av mej, nu lägger jag detta bakom mej.