Annica

Hela det här inlägget tänker jag skriva om min fina vän. Min bästis. 

När jag träffade Annica första gången för ett par år sen på jobbet tyckte jag att hon stel och tråkig. Sen åkte vi på en kryssning med arbetskamraterna och hon visade sig bara allt annat än stel och tråkig. Vi hade jättekul. Och hon va lätt att umgås med. 

Efter den kryssningen körde vi känna varandra mer. Och började umgås. 
Nu hörs vi varje dag. Och ses så ofta vi kan. 

Och jag ska tala om för er att jag har aldrig träffat en människa som är så rolig, omtänksam, generös och snäll som hon är. 
Hon har fått gå igenom mycket skit på sista tiden och hon är så vansinnigt stark. Om jag hade hälften av hennes styrka och jävlar anamma hade mitt liv varit enklare. 
Hon snackar aldrig skit om nån och är det mest lugna person jag träffat. Vilket jag behöver då jag ibland blir hysterisk. 
Hon kommer med råd om jag har det jobbigt, men även om jag inte alls lyssnar på hennes råd så har hon fått mig att förstå att hur jag än väljer att leva mitt liv så accepterar hon mina val. Och respekterar dom. 

Ingenting är omöjligt för Annica och hon är så väldigt positiv. Trots motgångar finner hon en lösning eller en liten ljusglimt att hålla fast vid. Å sånt smittar av sig. Hon sprider positiv energi omkring sig och det är liksom inte så konstigt då att hon är omtyckt. 

Jag är lyckligt lottad som har henne i mitt liv. Och jag litar på henne till 200% 

Igår åkte jag förbi för att hon köpt en krya på dig present till mig. 
Jag menar bara det. Vem gör sånt? Jo, Annica. För att hon är så förbaskat snäll :) 

Jag har velat ha ett oas ssk mysisar länge men tyckt att de varit alldeles för dyra. 
Men som sagt. 
Ingenting är omöjligt för Annica :) 

Så för att summera det hela. 
Annica, tack för att du är du. För att du står ut med mig och för att du är så fantastisk. 
Jag är så glad över att du finns i mitt liv och jag älskar dig av hela mitt hjärta!! 

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0