Jennys Värld

Folk kommer fram, klappar mig på magen och frågar hur vi mår. 

Jo tack. "Vi" mår förjävligt. 

Min lilla inneboende snor all min energi och jag har alla känslor på en å samma gång. 

Att försöka ha på sig normala kläder är bara att glömma för det lilla putet är i vägen.

Jag förstår ju att det inte är bebisen som redan tar plats, men ett litet put, det har jag oavsett. 

Att sova på nätterna är bara en önskedröm just nu. Vaknar VARJE natt av att jag måste kissa. Sen kan jag inte somna om. 

Så att jobba har numera blivit ett nödvändigt ont istället för ett trevligt inslag i mitt liv. 

Jag tappar tålamodet så lätt pga av tröttheten. 

Men jag är ju proffesionell hallå, så det märks inte ute hos brukarna. 

Däremot får min man höra både ett å annat. 

Det är ju trots allt hans fel alltihopa ;)