...
Det va väldigt länge sen jag hade ångest.
Men nu är det dags igen.
Jag har en klump i bröstet och paniken är nära.
Det blir inte bättre av känslan att ingen förstår mig.
Att jag är ensammast i världen.
Jag skulle helst av allt vilja lägga mej under täcket och stanna där tills det jobbiga går över.
Kommentarer
Postat av: Tess
De känns ensammast i världen. . Men du vet att jag alltid finns! Älskar dig 💋💕💕💕
Postat av: Anita
Känner väl igen hur det är! Den enda tröst man kan komma med men det är ingen tröst så länge det varar: Det går över! fast det inte känns så. Tänker ofta på dig, önskar du vore närmre. Kramar till dig min "lilla kusin"
Trackback
