Jag har förstått att det spekuleras hej vilt om varför allt blev som det blev. Man vill gärna hitta en syndabock.
Kunna förfasas över nåt hemskt vi har gjort för att hitta orsaker till att vi är där vi är idag.
Jag tänkte därför berätta för er.
Jag förvarnar redan nu att det kan bli ett snurrigt inlägg. Det är rätt svårt att hålla reda på dagar, medicinska termer och allt annat som händer. Men jag ska göra mitt bästa.
Då kör vi.
Fredag den 27 mars skulle jag ner å äta lunch med annica.
Hade vaknat på natten och minns att jag tänkte att det va länge sen jag känt bebis röra sej.
Men tänkte att det inte va nåt konstigt egentligen.
Under tiden jag gjorde mej iordning på morgonen fick jag en känsla av att nåt va fel.
Jag buffade på magen, drack kallt vatten och la mej på sidan. Allt för att få nåt slags gensvar från bebis.
Men det kom aldrig nåt.
Ringde in till förlossningen som sa att jag skulle komma in för en koll.
Så när Jimmy kom hem kl 12 åkte vi in.
Va inne på fl 12.50
De kopplade på ctg och sa att vi skulle ligga så 30-45 min.
13.20 kommer det in en läkare.
Han va inte helt nöjd med jullans kurva och gjorde ett ul.
Det visade sej att jag hade lite för lite fostervatten. De försökte även väcka bebisen med en grej som vibrerade och lät
Ingen reaktion.
Jag fick då veta att det fanns två val.
Antingen fick jag ligga kvar för övervakning eller så skulle julia plockas ut med kejsarsnitt under em.
Blev inrullad på ett rum, fick nål på handen och ctg på magen igen.
Sen gick det fort.
Man beslutade att ungen måste ut. På en gång.
Rullades in på op. Där stod ett helt läkarteam redo att sätta ryggbedövning och att skära upp mig.
När jullan kom ut va hon alldeles blå och livlös.
Jimmy har berättat att de i flera timmar försökte få liv i henne.
Hon och Jimmy kördes med poliseskort upp till Huddinge.
Väl på Huddinge kom ett team från ecmo ner och opererade jullan. Slangar i halsen för att hjälpa till att syresätta blodet. En konstgjord lunga typ.
Anledningen till att hon va så dålig är för att hon fått avföring i lungorna. Nu kommer jag inte ihåg vad det kallas. Men det händer ibland. Och man vet inte varför. Men jag vet att jullan inte är det enda barn i världen som drabbats av detta.
Det är nog inte så vanligt. Men det händer.
Googla gärna om ni inte tror mig. Googla gärna på ecmo oxå. Det är svårt att förklara.
Hur som helst. När op va klar åkte Julia till Solna. Till ecmo iva.
Under hela den här tiden va Jimmy med henne.
Jag låg kvar på Södertälje sjukhus och fick se mitt barn först 10 timmar efter att hon fötts. När hennes op va klar.
Väl på ecmo låg jullan i 5 dagar innan de bestämde att hon va färdigbehandlad.
Man hade då upptäckt en hjärnblödning.
En blödning hon fått två dagar efter hon föddes. Förmodligen från ecmo behandlingen.
Man kunde inte säga vilken skada blödningen gjort.
Vi fick åka till Huddinge och ligga där på intensiven.
Det gjordes ultraljud på hjärna och hjärta. Lungorna blev röntgade.
Tillslut blev lungorna så pass starka att hon klarade att andas själv. Respiratorn kopplades bort och det kunde äntligen göras en MR undersökning.
Vi väntade nervöst på domen. Hur pass omfattande va den hjärnskada som läkarna sa att hon kunde fått?
Jag kan glatt meddela att hon inte fått nån hjärnskada.
Läkarna är förvånade över detta då nästan alla som haft syrebrist får nån slags skada.
Men inte våran bebis inte.
Däremot sa de att hon har för mycket vätska i huvudet. Och att det måste tappas ut.
Och ev opereras in ett dränage.
Idag har vi fått beskedet att det inte blir nån op. Iallafall inte nu.
Det verkar som att jullans kropp fixar att bli av med vätskan ändå.
Otroligt fina nyheter och vi är så lättade.
Jag har nog fått med det mesta. I stora drag.
Det jag egentligen ville med detta inlägg va att säga att ni kan sluta spekulera.
Det som hände jullan kan hända vilket barn som helst.
Som sagt. Man vet inte varför detta händer och det finns inget vi kunde gjort för att förhindra detta.
Nu hoppas vi på att snart få komma hem. Idag har vi varit på sjukhus i 3 veckor.
Vi saknar de stora barnen. Vi vill hem nu och va familj. Vi vill lära känna våran nya familjemedlem i hemmiljö.
