Hur mycket ska man orka??
Allt va frid och fröjd när vi kom hem från sjukhuset i tisdags.
Jullan va så glad och det verkade som att allt va bra.
Tills på onsdagen.
7.15 började hon gråta. Och slutade inte. Vad jag än gjorde.
Gav henne mat 7.30 i sonden som hon kräktes upp. Och sen grät hon bara.
Somnade korta stunder för att sen vaknat till och va hysterisk.
10.15 tog jag en Temp för jag tyckte hon va varm.
38.1
Gav en alvedon och ringde neuromottagningen. De skulle ringa tillbaka 13.15
12.30 tog jag en ny Temp. 39.2
Då fick jag panik.
Ringde 1177 som sa åt mej att åka in.
Det spöregnade Och ungen va hysterisk.
Sköterskan på 1177 sa åt mej att ringa 112.
Sagt och gjort.
Några minuter senare är ambulanspersonalen på plats.
Och vi åkte med blåljus till Solna.
Detta va alltså i onsdags.
I flera dagar nu har min älskling haft hög feber. Så högt som 40 grader.
Hon får antibiotika ifall det skulle va en bakterieinfektion.
Lungröntgen såg bra ut. Hon har inte uvi och magröntgen visade inget annat än att hon hade mycket gaser.
De har tagit ett prov från shunten för att utesluta en infektion i den.
Svaret på det prover va att de hittade en hudbakterie. MEN.
Neurokirurgen säger att det inte kan va shunten som orsakar infektionen.
Det är för tidigt efter operationen.
Och både hon och en annan barnläkare tror att det beror på att de stack henne två ggr. Att hudbakterien kommer från huden och inte shunten.
Svårt att förklara. Men ungefär så.
Igår hade Julia en Temp på 37.7 och jag blev jätteglad.
Men några timmar senare va den uppe i 39.1 igen.
Igår stannade Jimmy kvar och jag fick åka hem.
Ladda batterierna och sova en hel natt.
Pratade med Jimmy och då va tempen nere i 37 igen. Vet inte om den gick upp igen inatt.
Att ha feber är inte farligt har de förklarat för mig. Det är vad som orsakar febern. Men vad det är vet vi ju inte än.
Crp (infektionsvärde) hade gått från 90 till 35 vilket är jättebra.
Men hon har fortfarande hög feber emellanåt.
Det som är frustrerande är att inte veta vad som är fel.
Och jag hoppas verkligen inte att det är nåt fel på shunten.
Då måste de ta bort den.
Behandla infektionen och sen operera igen.
Nu är min fråga.
Hur är det tänkt att man ska orka?
Hur lätt är det att inte börja gråta när min lilla unge ligger inborrad med sitt lilla huvud vid min hals och det ångar om henne av feber? När hon börjar gråta vid minsta beröring för att det gör ont i huden pga febern?
När hon skriker hysteriskt för att de inte lyckas sätta nål på henne och de sticker sönder hennes små armar, händer och fötter?
Hur ska jag kunna finnas där för min dotter när det känns som att jag håller på att gå under?
Jag ska ringa Jimmy snart och se hur natten varit.
Tvätta och sen packa om min väska för att åka upp igen.
Kommentarer
Postat av: Vevve
Vet inte vad jag ska skriva mer än att jag skickar massa omtanke och styrka till dig och lilla Julia 💜 Det bara måste bli bra snart!
Svar:
Jenny
Postat av: Mika
Varken vill eller kan föreställa mig vad ni går igenom. Men förstår att du håller på att gå under, hjärtat brister ju när ens barn inte mår bra.
Håller både tummar å tår att Julia blir frisk snart och fortsätter vara det ❤️
Svar:
Jenny
Trackback
