Totalt misslyckad.
När jag inte orkar mer.
När Jimmy får dra hela lasset på sjukhuset för att jag har tappat det totalt.
Förstår ni hur misslyckad jag känner mej?
Att ta sej ur sängen för att gå på toa är så jobbigt att jag seriöst överväger att ligga kvar.
Jag borde kämpa mer. Borde orka mer för mitt barns skull.
Förnuftet säger att ta mej i kragen.
Att det finns dom som har det värre.
Men känslorna säger att jag inte orkar mer.
När jag tittar på min dotter och hon ler och är så himla glad så får jag ny energi.
Men den är kortvarig.
Jag påminns snabbt om situationen och är påväg neråt igen.
Hur fan ska jag orka??
Det blir ev en operation på lördag (vilket säkert kommer ändras eftersom det ändras hela tiden)
Det innebär att vi kommer va på sjukhuset till på tisdag.
Och då MÅSTE jag va på sjukhuset.
För på måndag kommer de stora barnen.
Och Jimmy har inte träffat sina barn på 3 veckor. Han saknar ju ihjäl sej efter dom.
Så jag ska nu, de dagar som är kvar, försöka bygga upp mig själv lite. Så att jag orkar.
Det kommer såklart att gå. Det gör det alltid bara man ger sej fan på det.
Jag får försöka sluta va så jäkla ego och tänka på mitt barn.
För henne måste jag orka.
Kommentarer
Postat av: micaela
Man får bryta ihop. Man.måste få bryta ihop. Man tar sig sedan upp om inte för ens egna skull så för barnen. Tro mig jag vet... jag kan absolut inte sätta mig in i din situation. Men jag vet hur mycket Julia kan ge dig. Du och din familj är riktigt starka. Tro på dig själv. Lyssna på din kropp. Behöver du falla så gör det. Du reser dig upp. Behöver du skrika så gör det. All smärta man har inom sig måste ut.
Jag hoppas att du har en bra kurator eller någon att prata med... massa styrke kramar till er
Trackback
