Äntligen

Så va det äntligen dags för den hör morsan att få gå till frisören. 
Jag bokar alltid tid så att det går 14-15 veckor emellan. Men sist jag skulle klippa mej va vi inlagda på sjukhus. 
Så det har gått alldeles för lång tid nu. 
Men idag är det dags. 
Julia får hänga hos sin mormor under tiden. 

Igår tog vi en promenad till ÖB tillsammans med kusin och kusinbarn. 
Så himla trevligt att ha lite sällskap på promenaden. 
Idag får jag se om jag hinner med nån promenad. 
Kanske på eftermiddagen. 

Igår när Julia skulle äta låg hon på mitt bröst när jag sondmatades henne. Hon låg så att hon kunde titta på mej. 
Å ungen skrattade!!! 
Med hela ansiktet och öppen mun. Och emellan alla fina skratt kom en massa joller. Asså min fina unge!!! 
Så otroligt söt när hon ler. 
Tidigare har jag trott att hon ler omedvetet. Men igår va det så medvetet. 
Hon riktigt skrattade liksom. Svårt att förklara med ord. 
Men tydligen är hennes mamma en väldigt rolig person. 
Å vad mitt hjärta smälte. 

Dessutom va hon inte alls knorrig som hon brukar på kvällen. Utan hon va en riktigt glad bebis. Glad och nöjd. 
Å då blir ju mamman oxå glad och nöjd. 

Nu ligger hon och tar igen sej efter frukosten. Å jag kollar på morgon-tv. 

Gårdagen gick även bra ur dietsynvinkel. 
Inga onödiga kolhydrater och inget socker. 
Men asså heja mej va?! 

Nu ska jag dricka lite mer kaffe och sen ge Julia mat, göra henne och mej iordning och sen åka till mamma :) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0