Jennys Värld

"Så länge jag andas,hoppas jag"

När det inte riktigt blev som man hade tänkt

Jag hade inte förväntat mig guld och gröna skogar. 

Jag hade räknat med sömnlösa nätter. 

Jag va väl förberedd på att ha hjärtat i halsgropen hela tiden, att vara orolig. 

 Att få barn är en jäkla omställning. 

Vad jag inte hade räknat med va att tillbringa den första tiden i min älsklings liv på Astrid Lindgrens barnsjukhus. 

Jag hade heller inte väntat mig att vara tvungen att se min älskade dotter uppkopplad till en jävla massa maskiner. Maskiner som hjälper henne att överleva. 

De sömnlösa nätterna är inte för att min barn vill ha mat, utan för att jag är rädd att mitt barn ska dö.

Jag är rädd varje gång jag går ifrån henne att det va sista gången jag såg henne vid liv. Sista gången hennes lilla hand kramade mitt finger. 

Vi vet inte hur länge vi måste vara kvar här. 

Idag byter vi iallafall rum. 

Vi har fram till nu varit på en avd för att jag har blivit snittad. En eftervårdsavd för min skull. 

Men trots att jag har ont har jag ända sen i lördags varit uppe på benen. 

Men idag får vi ett rum närmare min bebis.  

Jag har försökt somna om nu på morgonen men det är omöjligt. Så det är lika bra att gå upp. 

Mitt sår har gjort för jävla ont inatt.och det kliar så jag håller på att bli galen. 

Men nu gör jag morgon. 

Idag har jag en massa samtal som ska ringas. En massa som ska fixas. 

Lika bra att börja ladda. 

Jag önskar jag kunde göra dej frisk mitt älskade barn. 

Jag älskar dej mest i hela världen. 

Jag lovar dej evig kärlek <3 

Kära jenny.....följer ert öde här och på Facebook.känner så med dig, måste va hemskt att se sitt lilla barn uppkopplad på maskiner och kämpa...skickar all kärlek..tycker du visar på enorm styrka som inte bara rasat ihop av förtvivlan.hoppas o önskar er all lycka och att lilla tösen snart får åka hem med sin mor o far💕

Kära jenny.....följer ert öde här och på Facebook.känner så med dig, måste va hemskt att se sitt lilla barn uppkopplad på maskiner och kämpa...skickar all kärlek..tycker du visar på enorm styrka som inte bara rasat ihop av förtvivlan.hoppas o önskar er all lycka och att lilla tösen snart får åka hem med sin mor o far💕