Jennys Värld

Ibland kommer det över mig hur lyckligt lottad jag är. 

Och jag skäms över att jag ibland gnäller över småsaker. 

Jag har en man som jag inte kan tänka mej ett liv utan. 

Vårat förhållande är starkt och stabilt. 

I början va det så rörigt och vi gjorde slut i tid och otid. 

Jag tror inte riktigt att vi visste hur vi ville ha det. 

Visst bråkar vi fortfarande ibland (som man gör i en relation) men innerst inne vet jag att även om vi är så osams att vi inte pratar med varandra på en hel dag så kommer vi hålla ihop. 

Nu planerar vi att gifta oss inom en snar framtid. 

Jag har en dotter som mot alla odds är en pigg och glad bebis. 

Som förvånar mej varje dag med nya saker hon lär sej. 

Som är min största idol med allt hon varit med om. 

Hur hennes framtid kommer bli kan vi inte säga i dagsläget. Hur mycket hjälp hon kommer att behöva. 

Men oavsett så är hon min allra största kärlek och jag kommer alltid sätta henne först. Alltid. 

Min lilla tjej som börjar bli en egen liten person. 

Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar henne. 

Jag har några få, men bra vänner.

Många har försvunnit. 

Men inte för att jag fick barn. 

Nä, de försvann för flera år sedan. 

När jag valde bort festandet. 

När jag blev vuxen. 

Då försvann en del, men de som stannade kvar, de är på riktigt. 

Jag har ett jobb att gå till. 

Även om jag inte tjänar så värst mycket, och bara är timanställd så är jag glad att jag har ett jobb. 

Min förhoppning är ju såklart att hitta ett jobb med fast anställning. 

Men tillsvidare är jag glad för mitt timjobb. 

Jag har mycket att vara tacksam för. 

Jag är lyckligt lottad.