...

Jag borde egentligen vara lyckligast i världen. 
Jag har all anledning att vara det. Men allt mer ofta känner jag mej låg och olycklig. 
Och jag kan inte säga varför. 

Jag är så förbannat trött. 
Sådär panik dödstrött. 
Jag har svårigheter att sova på nätterna. 
Hur trött jag än är så kan jag inte sova. 
Somnar jag, så vaknar jag flera ggr varje natt. 

Jag har, sen jag va tonåring, haft perioder när jag mått väldigt dåligt. 
Ofta utan uppenbar anledning. 
Jag måste även medicineras i perioder när det dåliga inte går över. 
Nu va det länge sen jag tog medicin och jag försöker undvika det så länge jag kan. 

Det värsta är tröttheten. Och känslan av att inte orka. Att inte vilja. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0