Nackspärr
Kände av redan igår att det spände och drog lite i nacken.
Igår kväll small det till.
Det gjorde så ont så att jag mådde illa.
Då gör det ont!!
Tog en alvedon och la/satt mej i soffan.
Tänkte att jaha. Va fint. En sömnlös natt.
Men det hjälpte faktiskt med alvedon. Så pass att jag kunde sova några timmar.
Idag är det betydligt bättre men gör fortfarande ont.
Julia är på förskolan och jag ska vila i för jobbnatt. Men som vanligt är det svårt att koppla av och jag tänker på alla miljoner saker jag BORDE göra.
Som att skura badrummet tex.
Vi får se. Ska kolla på tv och hoppas på att slumra till lite.
Sista tiden har jag känt mig lite ledsen.
Ledsen över att känna att jag bara duger ibland. När någon behöver nåt från mig.
Eller vill ha min hjälp.
Att jag blir tagen för given. Eller det känns så.
Äsch. Jag vet inte.
Jag tycker att jag ställer upp så gott jag kan. Och säger aldrig nej. Men ändå känns det som att man glömmer bort mig litegrann.
Man är så van att kunna ringa till mej och be om saker, men så glömmer man bort att visa uppskattning. Jag förväntar mig inga fyrverkerier och orkestrar för att jag ställer upp. Att hjälpa andra är min grej liksom.
Me kanske ett tack. Eller en vänlig gest nån gång.
Svammel svammel.
Jag kanske skulle ta tag i det där badrummet så jag får tänka på annat....
