...
Det här kommer bli ett inlägg som ingen förstår. Som bara innehåller en massa obegripligt svammel. Och det bästa vore naturligtvis att inte skriva det alls. Men jag måste få det ut mig. Så jag kan släppa det sen.
Jag har under den senaste tiden förstått hur andra ser mig. Eller rättare sagt, hur andra värdesätter mig (mer korrekt inte värdesätter alls)
Jag tycker att jag gör allt för alla andra. Nästan vänder Ut och in på mig själv för att vara andra till lags. För att andra ska tycka att jag är bra.
Det har visats sej att de flesta inte alls tycker jag är särskilt bra. Hur mycket jag än "försöker"
Jag är bra att ha när det ska fixas saker. Eller när nån behöver min hjälp.
Annars är jag inte så bra.
Jag vet. Skit i vad andra tycker.
Och det är det jag ska försöka med nu.
Jag tänker fortsättningsvis inte göra nåt för nån annan. Den enda jag i fortsättningen tänker ägna all min tid åt är min dotter.
För henne kommer jag naturligtvis fortsätta göra allt för.
Men alla andra kan liksom bara hitta nån annan som alltid ställer upp. De kan sluta låtsas gilla mig ibland. Då när jag är bra att ha.
Jag kommer att i fortsättningen bara göra saker som gynnar mig och min dotter. Punkt.
Det är ingen som behöver ta ät sej av det här. För det är inte riktat till nån särskild.
Men känner du dig träffad så kanske du borde ta dej en tankeställare hur du behandlar andra.
Tack för mig!!
Kommentarer
Postat av: anita
jenny detta är ett släktdrag. jobba för andra och inte få något tillbaks känns väl igen. Älskar dig ändå
Svar:
nennie1.blogg.se
Postat av: anita
Du är inte ensam som detta. <3
Trackback
