Jennys Värld

Jag vet inte om det är för att jag är så trött hela tiden. Eller för att jag har ont. 

Men jag känner bara blääää. Om allt. 

Jag borde verkligen vara glad. Men jag är inte det. 

Ibland kan jag känna att " var det här allt? Blir inte livet mer än såhär? " 

Jag har ett bra liv, verkligen. Så jag borde inte känna så. 

Jag är så tacksam för min dotter. Utan henne vore jag ingenting. Det är för hennes skull jag försöker vara glad. Även om jag egentligen inte är det. Allt jag gör, gör jag för Julias skull. 

Jag tror att om det onda i handen bara försvinner och jag slutar stressa ( håller på att öva på det)så skulle jag nog må bättre. 

Jimmy sa igår att lm det inte går över med handen måste jag nog operera den. 

Men hur skulle det gå? 

Vem ska laga mat, diska, städa, tvätta, handla och ta hand om Julia när hon inte är på förskolan? Det går ju inte. 

Aja. Ska försöka sova lite nu. Eller iallafall vila. 

Ser fram emot långvecka på jobbet så jag Får lite annat att tänka på.