Jennys Värld

Jag längtar till dagdrömmarna blir sanna, för att jag vet att dom kan bli det. Jag kan återigen se en framtid. Jag har t.o.m börjat känna av de varma känslor som kärlek innebär. Jag trodde inte att jag kunde känna så igen, jag trodde faktiskt att jag hade haft mitt lyckliga. Men det va innan jag träffade Stefan. Jag tycker så mycket om honom, trots att jag egentligen inte känner honom. Och jag får respons på mina ord och tankar. Jag saknar honom och jag vet att han saknar mej. Det har han sagt. Det kan bli nåt bra av det här, det känner jag på mej.

Och jag vill att det ska vara nåt bra, jag vill ha en framtid med honom.

Efter allt det jobbiga som jag har gått igenom den här veckan kan jag äntligen börja se framåt igen. Jag har fått en andra chans och jag tänker ta tillvara på den. Nu är det min tur att få vara lycklig och jag tycker att jag förtjänar det.

Sitter här i Kalmar och dagdrömmer. Om mitt framtida liv =) Jag är kluven. Jag vill flytta men vågar jag??? Jag vet att jag kan bli lycklig om jag bara ge det en chans. Men jag har ju byggt upp en tillvaro i Nykvarn/Södertälje, med vänner och jobb. Är det värt att bara släppa allt och börja om?

Pratade med Stefan igår, han är en riktig sötnos =) Men jag vågar inte hoppas för mycket. Vi kommer ju inte att ses på 10 veckor, mycket kan förändras på så lång tid. Jag vet att jag vill träffa honom, men jag vet ju inte vad han vill. Och inte vågar jag fråga heller ( jag blir toknervös när jag pratar med honom, haha) Men jag får lita på Pernilla när hon säger att han är glad att han har träffat mej och att han inte ville åka ut å jobba nu.

Livet är bra komplicerat. Men jag känner en form av lyckokänsla. Men som sagt, inte hoppas för mycket nu.

Jagh ar ju en del att ta itu med hemma först innan jag kan flytta. En massa saker faktiskt.

Flyttar jag så vet jag att jag kommer att sakna mina vänner. Mika, Linda, Ann-Christine, Annki, Lia...... Men det går ju att åka och hälsa på....

Och får jag en chans till att bli lycklig så tänker jag inte missa den, så är det ju bara.

Efter myvket velande bestämde jag mej i alla fall att åka ner til Kalmar och tur va väl det =) Den här helgen har varit den bästa på länge.

Torsdag (jag vet inte helg men det braiga börjar här )
Åkte in till min ängel på förmiddagen för en fika och en massa skitsnack. Efter en del övertalande lyckades hon övetyga mej om att jag borde följa med på stads festen som började inne i stan då. Sagt och gjort, Pernilla kom och hämtade mej och vi åkte in till Sanna.
Lica, Henke och deras Jessie va där, väldigt trevligt. Gick till O´learys och lyssnade på musikanterna utanför, helmysigt.Drack öl och bara hade det toktrevligt.

Anders (sannas pojke) med vämmer kom dit och det är ju så att ju fler desto roligare. Gick till slotts parken och lyssnade på The sounds (ja jag vet ionte varför, men det va trevlig stämning även om det va vi och 6000 15 åringar där)
Hela kvällen va bara en massa mys helt enkelt =)


Fredag
Ja då hände det väl inte så mycket egentligen, satt hemma med kära far och kollade på film och käkade gott men det va trevligt det oxå.

Lördag
Party hos Sanna. MYCKET trevligt. Alla är så himla rara i den här staden. Åkte hem till Johan (pernillas pojke) med Stefan (mums) på efterfest, satt där till halv fem på morgonen sen följde Stefan mig hem så att det inte skulle hända nåt på vägen ( nej han sov inte kvar, han gick hem till sej =) )Mycket trevlig kille =)

Söndag
Massa mys med Stefan. Filmkväll med Sanna, Anders och Stefan. Kramar i massor. Ja vad ska jag säga?

Hela helgen har varit så himla bra och jag vill inte åka hem!!!!!

Men jag har ju bara ett par månader kvar sen kan jag flytta.