Dröm eller verklighet?
Även nattetid.
Sista tiden har jag drömt så mycket att jag ibland inte vet vad som är sant eller inte när jag vaknar.
För nån natt sen drömde jag att jag och Jonas satt i soffan och han klappade mej på magen och sa:
"Jag längtar tills det ligger en bebis härinne"
Igår kom jag på mej med att fundera på om det va sant eller om jag hade drömt.
Jag drog slutsatsen att jaghade drömt.
Nu imorse råkade jag somna om lite på soffan.
Och drömde att jag och Jonas hade flyttat till min och mammas gamla lägenhet i brolunda.
Och att det tokspökade där och jag fick panik för att Jonas inte va hemma när spöket uppenbarade sej.
Vaknade med hjärtklappning och va livrädd innan jag insåg att jag drömt.
Man tycker ju att hjärnan borde få vila lite när man sover, men inte min.
Nåt som oxå är ett återkommande problem är att jag kan vakna mitt i natten och tro mej se saker.
Inatt vaknade jag runt 4 tiden och såg en blomma framför mej.
Den va så verklig att jag faktiskt trodde att Jonas gått i sömnen, hämtat en blomkruka från fönstret och ställt den framför mej.
Jag kanske håller på att bli galen på riktigt!!??
Ett gott skratt förlänger livet
Mitt i allt det jobbiga hittade jag detta klipp på youtube som fick mej att skratta så jag grät.
Jag tappade greppet
Jag har kommit till insikt gällande en massa saker.
Men samtidigt som jag har erkännt mina problem har jag någonstans fortsatt att förneka.
Och trott att bara jag säger det högt så är problemet ur världen.
Så är det tyvärr inte.
Jag tappade greppet för ett par dagar sen.
Jag föll.
Jag har fallit förr, men inte såhär.
Inte ens i närheten av det här.
Jag har kanske försökt att vara stark för länge.
I hela mitt liv har jag upplevt motgångar, men på nåt sätt alltid lyckats vända det dåliga till nåt bra, förr eller senare.
Jag har ofta fått höra vilken fantastisk styrka jag besitter som orkar med allt som händer mej.
På nåt sätt har jag alltså aldrig tillåtit mej själv att falla så långt att det inte har funnits ett sätt att ta sej upp.
Jag menar, jag är ju så vansinnigt stark....
Men inte ens jag orkar.
Jonas tvingade mej att gå till läkaren.
Det visade sej att jag är djupt deprimerad med svår ångest.
På gränsen till att bli inlagd.
Hur har jag kunnat missa detta?
Är jag så van vid att må dåligt att jag inte har insett att det är dags att ta tag i problemet INNAN det är försent?
Min läkare rekomenderade sjukskrivning och en helvetes massa samtalsterapi.
Och naturligvis nya antideppressiva.
Jag får se.
En sjukskrivnng känns så.....slutgiltigt på nåt vis.
Då är der ju verkligen nåt fel på mej.
Men jag kanske ska sluta kämpa emot och faktiskt ta tillvara på den hjälp som erbjuds.
Tack Jonas
Jätte snällt av dej.
Jag har över nio timmars jobb fördelat på två pass idag.
Men det är ingen fara, vem fan behöver sova??
Så jävla ensam
Jag kan inte direkt påstå att jag är särskilt lycklig....
Ny strategi
Jag provar en ny strategi.
Ett rum i taget.
Jag kommer aldrig bli klar annars.
Jonas har det bra som jobbar över, det skulle jag oxå välja att göra istället för att fara runt i kaoset här hemma.
Men nu är ett rum nästan klart.
Jag ska bära in lite hyllplan, ställa dit ett bord och bära dit soffan från mej sen är rummet komplett.
Sen är det bara att fortsätta med nästa rum.
Nu ska jag dock unna mej en rök och kaffepaus =)
PoK
Hej ljuvliga helgvecka!
Ny vecka igen och denna vecka är det min helgvecka.
Jag har ungefär 1000 saker som ska göras denna vecka och jag är glad att jag jobbar dagpass.
Annars hade jag förmodligen legat och sovit bort hela dagarna eftersom jag är så vansinnigt trött.
Det tar på krafterna att flytta ihop =)
Förts på schemat idag är alltså jobbet, sen ska jag flytta över de sista grejerna, boka tvättstuga och lägga på ett brev.
hade tänkt börja måla gamla lägenheten idag, men de ska komma och byta en massa saker så jag hejdar mej tills de är klara.
Nu måste ja greja lite innan jobbet.
PoK
Färdigflyttade
Äntligen är flytten över.
Det gick fantastiskt bra, tack vare underbara vänner =)
Nu är det bara uppackandet kvar.
Jonas håller just nu på å grejar, men jag har varit så stressad ett tag vilket slutade med att magen krånglar.
Och jag har ju mitt lilla knep när tarmarna strejkar.
Man dricker lite thailändskt te, och sen är det som vanligt igen.
Men jag misstänker att jag hade tepåsen i liiiite för länge igår, för nu får jag springa på toa stup i kvarten.
Och eftersom jag är så vansinnigt otränad har jag lyckats få en helvetisk träningsvärk i vaderna och ser alltså ut som om jag har fått nåt uppstoppad där bak.
Ni kan ju tänka er hur det ser ut när jag i vild panik haltar till toaletten....
Så därför sitter jag i soffan och gör så lite som möjligt just nu.
Men snart är vi i allafall klara =)
PoK
