"Va smal du ser ut"
Säger min man.
Jag vet inte om han försöker göra mej glad eller om han faktiskt tycker det ;)
Kollade igenom lite gamla bilder och kan ju inte annat än tycka att kroppen är fantastisk.
Bild 1: 10 dagar innan Julia föds.
Vikten slutade på 85 kg
Bild 2: 4 veckor efter. 77 kg
Bild 3: 10.5 månad efter 60 kg.
Magen ser ju inte riktigt ut som innan jag blev gravid
Men utan större ansträngning har jag iallafall gått ner 25 kg.
Visst har jag gjort halvhjärtade försök till promenader och hemmaträning.
Men jag har inte riktigt hittat motivationen att komma igång på allvar.
Det kanske blir lättare när våren kommer.
Att faktiskt vilja va ute mer då.
Vi får se.
Jag är inte helt nöjd än. Men heller inte särskilt missnöjd.
Det duger :)
Mera snö
Men asså....
Nej!!!
Jag som verkligen ogillar snö blev lite smått deprimerad i morse när jag klev upp.
Vafan!
Aja.
Det smälter bort.
Nån gång.
Igår va vi med farmor och tog kort i en fotostudio.
Julia va inte på sitt bästa humör men vi lyckades få till en bra bild iallafall.
Efter det gick vi förbi blodbussen så jag kunde registrera mig som blodgivare.
Äntligen.
Har varit påväg flera gånger.
Första gången jag tänkte att jag skulle ge blod vägde jag för lite (!!!)
Några av de andra gångerna har jag varit nytatuerad, gravid eller fått barn.
Men nu är Julia snart 11 månader och man får ge blod när barnet är över 9 månader så då passade jag på igår. Eftersom jag har en ovanlig blodgrupp (a- endast 15%har den) så är mitt blod populärt :)
Vi fikade lite på stan med farmor och sen gick vintill sjukgymnasten.
Och där brast det för Julia.
Stora krokodiltårar och "mammmammammma"
Helt plötsligt kunde hon ingenting.
Vi hoppas det går bättre nästa gång och fram till dess ska vi träna, träna, träna :)
Imorgon ska vi till syncentralen.
Hoppas vi får med glasögonen hem.
På em kommer farmor hit och vi åker till Stockholm för att bo på hotell och gå på show på Berns.
Det är tur att Alva är hemma.
Julia har kommit in i en period då hon tokgråter när andra än jag, Jimmy eller Alva tar i henne.
Det går ju över efter en stund. Men det känns tryggt att Julia får ha sin syster (som hon älskar) hos sig när vi ska iväg.
Nu ska vi ära lite frukost och sen tvätta och städa innan helgen :)
Intervju
Åh ni förstår inte hur glad jag är.
Igår ringde de från jobbet jag sökt och vill att jag ska komma på intervju.
Så jag ska leta fram alla mina papper och betyg.
Är så himla nervös redan nu.
Jag vill så gärna ha det här jobbet.
😊
Julias första teckning
Igår när jag va på jobbet hade Alva och Julia målat.
Och självklart tycker jag att Julias konstverk är det finaste jag någonsin sett 😊
Idag skulle vi gått på bassängträning. Men Julia är så förkyld så vi får hoppa över det idag.
Vi stannar hemma och städar lite istället 😊
Imorrn fyller Julias mormor år så vi ska dit och fika lite och sen ska Julia till tandläkaren för första gången.
På onsdag ska vi till barnens hus med Joan och Melina (om julis är piggare) och sen jobbar jag Tors-sön.
Fullt upp hela veckan alltså. Som vanligt.
Igår på jobbet va jag så förbaskat trött. Ni vet sådär paniktrött.
Och jag började tänka på utbrändhet.
Nu vet inte jag om man bara kan bli utbränd på jobbet. Eller om man kan bli det av stress överhuvudtaget.
Jag är fruktansvärt stressad.
Hela tiden.
Jag känner redan när jag vaknar att jag är stressad.
Det kan aldrig va bra.
Jag försöker ta det lugnt i den mån det går.
Jag är livrädd för att vakna en dag och inte orka ta mej ur sängen.
Jag får ofta frågan "hur orkar du?"
Men vadå.
Jag MÅSTE ju orka.
Jag måste åka på alla läkarbesök.
Jag måste ringa alla samtal som rör Julia.
Jag måste helt enkelt.
Jag hoppas verkligen att jag får det där nattjobbet jag sökt så att Jimmy kan va föräldraledig.
Så att han kan "ta över" lite av alla måsten.
Mamma
När barnet ligger i knät och säger "mamma"
Känslan av total lycka och ett hjärta som svämmar över alldeles av kärlek.
Vad vore jag utan dej min älskade unge ❤️
...
Tack för den
Idag hade vi en tid på st Erik.
För att kolla så Julia inte fått efterstarr och för att diskutera glasögon.
Läkaren som kollade Julias ögon va uppenbart irriterad och sa att "det va ju konstigt att det inte funkade med linserna. Det brukar det ju göra"
Tack för den.
Jag känner mej redan värdelös och som världens sämsta morsa som inte klarar av att sätta i linserna.
Hon sa även att glasögon kommer vi få byta varannan månad och suckade högt för att Julia inte satt still så hon kunde mäta vilken styrka på glasögonen Julia behövde.
Gick därifrån med fruktansvärd magkatarr.
(Kan bero på att jag stressar som en galning varenda jävla dag)
Vi kommer iallafall få en kallelse till syncentralen i Stockholm för att prova ut glasögon.
Och under tiden får jag väl träna på att sätta i linserna ändå.
Bassängträning
Igår va vi på bassängträning för första gången.
Jag tror Julia tyckte det va lite roligt. Men hon ville mest leka. När det kom till själva träningen va der inte lika kul.
Såklart :)
Vi fick även träffa Julias nya sjukgymnast. Hon verkar bra. Hon sa att hon hade skickat en kallelse som vi får nu i veckan.
Idag har vi inga "måsten" så vi ska ta en promenad bort till second hand affären och se om vi gör några fynd.
Sen ska jag (som vanligt) städa lite och sen är det kväll.
Typ.
Dagarna går så fort.
Alldeles för fort egentligen.
Tack gode Gud
Efter flera timmars väntande på akuten fick vi tillslut svar på ul bilderna.
Ingen förändring sen i oktober.
Ni anar inte vilken lättnad.
Anledningen till den fyllda fontanellen kan vara att hon är lite förstoppad (!?!?)
Jag vet. Det låter helt sjukt. Men det va va läkaren sa.
Så nu kör vi laktulos ett tag igen.
Idag ska vi göra INGENTING
Gårdagen va så lång och jobbig så idag njuter vi av att vi får vara hemma.
Vi kanske tar en liten promenad bara om vi blir alltför rastlösa :)
Julia sover fortfarande så jag ska passa på att betala räkningar och dricka kaffe.
På tal om räkningar.
Jag har sökt ett jobb jag hemskt gärna vill ha.
Så håll tummarna att jag får det :)
Akuten
Efter ca 5 månader av relativt lugn va det dags igen.
Julia har under några dagar stor mer gnällig än vanligt. Ätit sämre och fontanellen blivit mer fylld.
Så jag åkte från jobbet vid 12 och så åkte vi till Solna.
Vi hade ju nån slags förhoppning att det "bara" skulle va nån slags öron, halsinfektion (hon har tagit sej lite för örat ett par dagar) men läkaren kunde inte se mer ön en liiiiten rodnad i öra och hals.
Däremot va fontanellen fylld och imorgon ska vi tillbaka för ett ultraljud. Och sen ett återbesök på akuten för att få svar på bilderna.
Jag håller verkligen alla tummar nu att det inte är nåt allvarligt.
Att allt ser bra ut på ul bilderna.
Städfredag
Bebisen sover, stora barnen är i skolan och min man jobbar.
Då passar jag på att städa inför helgen.
Turbostädar innan Julia vaknar.
Kände dock att jag behövde en liten kaffepaus.
När Jimmy kommer hem ska jag åka till stadium outlet och se om det kanske finns en bikini där.
Och så ska jag ta en sväng på Jysk å köpa korgar till hallen.
Nu förstår.
I en familj på 5 pers blir det rätt mycket vantar och mössor.
Och oordning.
Det ska jag ändra på idag 😊
Alla ska få en egen korg att ha sina saker i.
Kafferasten är slut.
Dags att återgå till städningen 😊
Bikini
Som vanligt är jag ute i sista sekunden.
På måndag ska vi på bassängträning på Södertälje sjukhus och jag har ingen bikini.
Eller jo.
Jag har en.
Men i den får jag 4 skinkor och mina fladdriga mammatuttar försöker rymma vid minsta rörelse.
Va nere på stan igår med fin kusin och litet kusinbarn (och såklart min ständiga följeslagare Julis)
Men utbudet på just bikini är inte så stort.
Eftersom det faktiskt är mitt i vintern.
Så här står jag nu.
Med endast ett par dagar kvar.
Så jäkla typiskt mig.
Wohoooooo
Äntligen under 60 kg.
Där höjdes motivationen en aning.
Heja mej!!
Ecmo den sista chansen
Igår kom filmen som Jimmy beställt.
En dokumentär om ecmo.
Ni vet där Julia låg de första dagarna i livet.
Jag vet inte när vi kommer titta på den.
Jag är nog inte redo än. Samtidigt vill jag se.
Jag har varit mitt i det där.
Sett min dotter bland alla maskiner, uppkopplad med en massa sladdar på hela kroppen.
Jag vet vad det handlar om.
Trots det är jag inte redo att se filmen.
Jag borde göra det.
Julias första månader i livet är ett enda stort suddigt minne.
Mycket kommer jag inte ihåg.
Men jag minns känslorna.
Rädslan.
Ångesten när vi en dag möter en präst därinne.
En präst som har varit hos en av patienterna där livet snart va slut.
För er som kan och vill så går dokumentären på tv 4 fakta på söndag kväll.
Människorna som arbetar på ecmo iva är de mest fantastiska människor jag någonsin träffat.
De är mina hjältar.
Jag kommer att vara de evigt tacksam att de räddade livet på min dotter.
Steg två
För ca 10 dagar sen bestämde jag mej ju för att försöka bli av med nästäppan.
Sprejade med nasonex en gång om dagen och tog två tabletter om dagen.
Däremellan sprejade jag med nässprej (endast) två gånger om dagen (mot tidigare 6-7 ggr om dagen)
Nu är det dags att försöka sluta med sprejandet även de två gångerna under dagen.
Har köpt olemin inhalator som jag hoppas ska lindra nästäppan så jag kan sluta helt med sprejen.
Vi får se hur det går under dagen.
Håll tummarna 😊
Cerebral pares
Gårdagens läkarbesök gick bra.
Läkaren tyckte att Julia gjort stora framsteg.
Men att hon fortfarande är muskelsvag.
Hon pratade om Cerebral pares, (CP) men att det ännu är för tidigt att ge en sån diagnos.
Hon blev förvånad när jag sa att Julia äter mat med bitar i.
"Förstår hon hur hon ska göra? " frågade hon.
"Ehh, ja jag antar det eftersom hon tuggar och sväljer"
Hon såg skeptisk ut. Som att jag skulle sitta där och hitta på.
"Kan hon sitta med stöd?"
"Ja hon sitter själv, utan stöd"
Även där en skeptisk min.
Tills jag satte Julia på britsen och hon fick se själv.
Jag vet inte.
Det känns som att läkarna tror att Julia är "sämre" än hon är.
Att hon klarar mindre än hon gör.
Men vi ska minsann visa dom.
Nästa steg är att få Julia att ta sej framåt.
Hon har de rätta rörelserna och är på god väg. Hon har bara inte riktigt kommit på hur hon ska göra än.
Men vi kämpar på.
Och tränar ;)
Håll tummarna för glasögon
Igår pratade jag med kontaktlinsteamet på st Erik.
Jag sa att det går verkligen inte med linser.
Kan hon inte få glasögon?
Tydligen är Julia för liten för glasögon. De brukar inte vilja ge det till barn som är mindre än ett år.
Så Julia ligger på gränsen.
Men.
Kvinnan från sjukhuset skulle prata med en kollega och sen ringa upp mig.
En halvtimme senare ringde hon och sa att jovisst.
Vi får komma dit och träffa läkare och optiker och diskutera glasögon.
Eftersom hon verkligen behöver nåt som hjälper henne med synen och linser inte funkar så måste det bli glasögon.
Jag är otroligt lättad.
Ni anar inte hur jobbigt det är att försöka få i ett par linser på en unge som är hysterisk.
Som gråter så hemskt att det gör alldeles ont i hjärtat :(
Idag ska vi till Huddinge och träffa Julias Neuroläkare.
Vi har inte träffat henne sen innan vi åkte till Kalmar. Och det har ju hänt en del med Julia sen dess.
Ska bli kul att få visa henne Julias framsteg :)
Tomt i kalendern
Idag har vi absolut inget att göra.
Vilket är otroligt skönt.
Just nu är det en rätt intensiv period med en hel hög med kallelser till olika läkare. Och så linserna på det.
Kvinnan vi träffade igår (som ska hjälpa oss med linsträningen) sa att man kunde sätta i linserna när Julia sover.
Så det ska jag prova idag.
Hur ska jag annars klara det när jag är själv?
Så snälla
Håll tummarna för att det går.
Vi ska prova några dagar annars får jag åka upp igen.
Morgonstund
Ni vet den där stunden på morgonen när ingen är vaken.
Utom jag.
Det är tyst, lugnt och jag kan dricka mitt kaffe varmt.
Vaknade 04.30 av att näsan va täppt.
Nu vet jag har ju sagt det förr.
Att jag är beroende av nässpray.
Men nu har jag gett mej fan på att sluta.
Har nasonex hemma och sen nån tablett som ska förhindra nästäppa.
(Receptfria på Apoteket)
Igårkväll sprejade jag bara nasonex.
(Brukar behöva spreja båda)
Har sovit hela natten och vaknade som sagt 04.30
Det måste man ju ändå tycka är en bra början :)
Ska se hur lång tid jag kan låta det gå nu innan jag får panik och måste spreja igen.
Idag ska vi till st Erik och linsträna. Igen.
Stackars barn :(
Linser
Har ringt ögonsjukhuset idag då fet har varit helt omöjligt att få in linser på Julia i helgen.
Ungen har skrikit hysteriskt varje gång vi försökt.
Jag förstår henne.
Stackars barn.
Så nu väntar jag på ett samtal från en kvinna från kontaktlinsteamet.
Vi får nog komma dit igen för mera träning och få fler tips på hur vi ska göra.
När Julia vaknar ska vi åka till mormor.
Jag har en tid hos psykologen så mormor ska passa Julia en stund.
